Intoleransens logik

Jag deltog i en tråd på facebook, en politisk het potatis dök upp i samtalet. Någon slängde in en kommentar att tråden plötsligt tycktes handla om något annat slags slödder. Någon reagerade på språkbruket.

Vi ser det här i många sammanhang. Slödder, förrädare, pack, horor, blattar, muppar, rassar, nassar. Invektiven som dyker upp i en föraktfull, gärna dräpande, kommentar.

Så jag tänkte: om jag skulle kalla någon slödder, vad skulle i så fall vara det som särskilde slöddret från oss andra?

I mitt fall skulle det nog i så fall tvunget bli intolerans.

Längre än så här resonerar man i allmänhet inte om man använder invektiven ovan. Men jag är nu lagd på ett annat vis.

För om jag är intolerant mot intoleranta, så blir jag, per min egen definition, slödder.

Den tankelapsus som kommer av att inte tänka det här extra steget, förefaller vanligt förekommande bland intoleranta och hatande människor. Det verkar finnas ett oändligt antal variationer på temat.

Har ni tänkt på hur rasister tenderar att själva visa upp de egenskaper de så desperat vill tillskriva invandrare eller muslimer? Hur feministhatare tenderar att bli precis de manschauvinister de känner sig så kränkta över att ha kallats för? Hur manliga homofober tenderar att visa upp en rädsla som får den fjollighet de föraktar hos bögar, att blekna? Hur kristna och muslimer som försöker bekämpa ondskan själva hemfaller åt extrem ondska? Hur religionshatare drar alla religiösa över en kam och själva bildar intoleranta sekter?

Sedan återstår frågan om hur man ska förhålla sig till att hela den här bloggposten, till syvende och sist, är en enda stor generalisering.

Men, innan du förolämpar någon nästa gång; försök se till att din förolämpning inte är en sten, och att din omgivning inte är ett glashus. Och, om du är politiskt engagerad, tänk på att du kan träffa ditt partis glashus också.

Bra att veta :)

Nästa inlägg från mig i serien om 95 teser, kommer att omfatta hela åtta stycken. (!!!111oneone) Så det kan dröja uppemot en vecka innan det dyker upp. Jobbigt, va?

95 teser, XXV

Dagens tes:

Companies need to come down from their Ivory Towers and talk to the people with whom they hope to create relationships.

De här 95 teserna har visat sig vara en oväntat stor utmaning att blogga om, inte minst för att de förmodligen kunnat sammanfattas i 10.

Eftersom denna tes misslyckas kapitalt med att säga något nytt, så struntar jag i att skriva något om den. Om du inte vet vad jag tänker kring den och är nyfiken kan du helt enkelt läsa några tidigare poster, säg, från 18 och framåt.

Men, när jag nu ändå har din odelade uppmärksamhet tänkte jag passa på och meta lite.

Det blir ju lite trist om man ska hålla på och skriva om ungefär samma saker var och varannan dag, och lite tjatigt för dig som läsare.

Hittills har jag inte läst teserna i förväg, utan läst varje tes först den dag bloggposten om den skulle publiceras.

Därför har de här upprepningarna kommit som något av en överraskning varje gång.

Men när jag nu börjar ana att den här listan egentligen inte är 95 olika teser utan snarare en berättelse i punktform, vilket i och för sig är ett kreativt och spännande grepp, så tänker jag att det kanske skulle vara mer ändamålsenligt att ändra sin approach en smula.

Så jag kommer framöver inte att publicera ett inlägg om dagen. Jag kommer att läsa igenom alla återstående teser och försöka klumpa ihop sådana som ligger väldigt nära varandra, och skriva ett bättre genomtänkt inlägg om varje klump.

Något av en win-win, verkar det som. I mina ögon åtminstone.

Så, tills nästa gång, ha en trevlig nätvaro!