Svinhugg går igen

I Ekot idag sändes ett inslag som fick mig att vilja kräkas. Igen.

Återigen ser vi en "journalistik" som helt okritiskt lyfter fram rent trams som om det vore giltiga och viktiga argument.

Vi har i botten den stackars dåren Kjell Sundvall, som gett oss filmer som t.ex. Jägarna och Jägarna 2. Som likt en papegoja rapar upp minst sagt vilda spekulationer om hur streamingtjänster som t.ex. YouTube skulle minska hans intäkter.

Resonemanget följer ett känt mönster; man antar att en nedladdning/streamad film är en förlorad biobiljett. Vilket är helt vansinnigt; de vet förstås inte om den som streamar har köpt någon biobiljett eller ej. De vet inte heller om vederbörande har köpt filmen i fråga på DVD. (Jägarna 2 som användes som exempel kanske inte har kommit ut på DVD ännu, men vi talar om principer här.) Och — framför allt — de har ingen aning om huruvida det var ett val mellan att å ena sidan ladda ner/streama filmen eller å andra sidan se den på bio. Det kan förstås vara det i enstaka fall, men det är nog allt i just enstaka fall i så fall.

Dessutom saltar Sundvall resonemanget med ett märkligt antagande om att en uppföljare till en film som av något slags naturlag blir lika populär som den första filmen.

Nå, Sundvall må vara en lättlurad stackare. Det är hans rätt och privilegium. Men vi har också en journalist.

Som alltså helt okritiskt förmedlar Sundvalls trams, och lyfter fram det som vettig argumentation. Utan att ens fundera över om de siffror Sundvall nämner kan vara korrekta eller ens kontrollerbara.

En journalist måste för det första förstå att om man okritiskt bara basunerar ut trams av det här slaget, så kommer det att accepteras som en giltig argumentation av många lyssnare. Det handlar alltså om ren desinformation.

Dessutom gör man som journalist sig själv en stor otjänst om man bidrar till att ropa efter hårdare övervakning, eller, som i det här fallet, mer censur. Våra internetleverantörer blockerar redan idag sajter som påstås innehålla t.ex. barnporr.

Jag säger "påstås", för det finns inga juridiska processer som säkerställer att de blockerade sajterna verkligen sprider material som är förbjudet enligt svensk lag.

Det finns heller ingen transparens som gör det möjligt för dig och mig att kontrollera vilka sajter som spärras eller varför just de sajterna spärras.

Detta är alltså något som en svensk journalist vill ha mer av, eftersom han propagerar för att blockera sajter som streamar film utan upphovsrättsinnehavarens medgivande. Han nämner dessutom den befintliga censuren, som våra internetleverantörer alltså genomför frivilligt, på ett sätt som får mig att känna att han vill ta udden av det hela; vi gör det redan och vi dör inte av det, så det är inte farligt.

Jag undrar bara när våra journalister blev vår fria demokratis svurna fiender, och varför.

Politik och tillväxt

Det argumenteras ofta fram och tillbaka om vad som är bäst, fri marknad eller planekonomi, och även folk som är överens om hur de vill ha det kivas gärna om detaljer; hur fri ska marknaden vara, helt utan begränsningar eller begränsad, och i så fall hur begränsad och på vilka sätt.

Det påstås, märkligt nog, ganska ofta att en eller annan modell är bättre för tillväxten än andra. Trots att den ekonomiska modellen har föga att göra med det som driver tillväxten.

Det som driver tillväxten, och alltid har drivit tillväxten, är den tekniska utvecklingen.

Den första samhällsmodell vi känner till brukar vi kalla jägarsamhället; vi var nomader och levde av jakt, och följde våra bytesdjurs rörelser.

Därefter lärde vi oss att bruka jord. Då blev vi tvungna att skaffa fasta bosättningar, vid våra åkrar och grönsaksland. Men å andra sidan blev vi mindre beroende av jaktlyckan.

Vi lärde oss att bruka spjut, slungor, kilar, hjul, pil och båge, hammare, yxor, och i varje steg blev vi effektivare.

Vikingarnas långbåtar var snabba och lätta, sjövärdiga och mångsidiga. Koggen, som kom därefter, hade höga sidor och var stabil och kunde ta mycket mera last. Plötsligt kunde sjöfarten över Östersjön gå med stora laster och handeln började blomstra.

Boktryckarkonsten gjorde att folk slapp sitta och kopiera böcker för hand, och satte också punkt för kopiatörernas möjligheter att ändra texten. Rätta fel, ändra formuleringar, till och med lägga till och dra ifrån. Och, förstås, införa nya fel. Den innebar dock inte någon omedelbar ökning av den ekonomiska tillväxten, vi återkommer till det senare.

Den industriella revolutionen innebar att man plötsligt hade en mekanisk världens starkaste man som kunde jobba hur hårt som helst dagarna i ända och göra samma sak outtröttligen. Bland annat. Och ekonomin exploderade, grunden till västvärldens relativa välstånd av idag lades då.

Den största utmaningen vi står inför, i ekonomiskt hänseende, är förstås att låta tekniken blomstra så att den kan driva den ekonomiska utvecklingen vidare in i informationssamhället.

Det är här någonstans våra politiker går fel.

Lobbyisterna säger att ACTA ska göra det möjligt för företag att tjäna pengar på sina idéer, innovationer, designer, whatever. De har till och med mage att påstå att ACTA skulle gynna de mänskliga rättigheterna.

Lobbyisterna säger att IPRED och datalagringsdirektivet ska göra det möjligt för upphovsmän att tjäna pengar på sina verk.

Tjänstemännen påstår att datalagringsdirektivet, FRA-lagen och dess utvidgningar ska skydda oss mot terrorism.

Allt detta är lögner och trams, vilket du kan läsa mer om ifall du följer länkarna.

Vi befinner oss mitt i en revolution. En informationsrevolution. Det är rörigt, det är omöjligt att överblicka. Inte ens de som vinnlägger sig om att hålla koll klarar av det. Revolutionen ruckar på samhällets fundament. Detta skrämmer makthavarna till stolligheter en masse. Vi har en regering av partier som traditionellt har påstått sig stå för frihet, men som nu endast använder sin makt till fler och hårdare lagar, mer batonger, och mer övervakning.

Denna rädsla finns naturligtvis också hos storföretagen, och det är den rädslans fula tryne vi ser i ACTA.

Vad vi behöver göra är att släppa informationen fri. Åtminstone i större utsträckning än någon politiker eller företagsledare vågar tänka sig. För informationen är den nya teknikens essens, på samma sätt som ångmaskinens energi var den industriella revolutionens.

För att tillväxten ska kunna fortsätta, måste tekniken fortsätta utvecklas. För att tekniken ska kunna fortsätta utvecklas, måste informationen i allt väsentligt vara fri.

Låt oss återgå till historien.

Bocktryckarkonstens barndom var svår. Den katolska kyrkans munkar kopierade böcker manuellt och det var så böcker skulle kopieras, punkt. Om man tillät böcker att tryckas skulle man förlora makten över det skrivna ordet. När England som första land började tillåta boktryckande, var det så hårt reglerat  att drottningen kunde censurera allt efter behag. Bocktryckandet fortsatte vara hårt reglerat; även de allmänna biblioteken hade en tuff barndom. (Hur skulle boktryckarna tjäna pengar om folk kunde låna böcker gratis?)

Ledde boktryckarkonsten till någon ekonomisk expansion att tala om? Kanske, i sinom tid, när böcker blev billiga nog för gemene man att ha råd med, och allmänna bibliotek fanns för att tillfredsställa kunskapstörsten hos dem som ändå inte hade råd, eller som bara inte ville köpa dyra faktaböcker. (Faktaböcker trycks i små upplagor och blir därigenom dyrare än kioskvältare.)

Industrisamhället, då? Pja, James Watt hade ju lyckats fixa patent på ångmaskinen, och det anses allmänt att hans patent fördröjde revolutionen så länge det gällde. Men så fort patenttiden löpte ut, började konkurrenter vidareutveckla maskinen, och så blev det snurr på hjulen på riktigt. Ekonomin blomstrade!

Vi befinner oss i en tid då vår ekonomi är helt avhängig den ständiga tillväxten.

Vi befinner oss i en tid som präglas av en teknisk revolution.

Och vad har våra politiker lärt av historien?

De söker kväsa den tekniska revolutionen, förlama den, stympa den, belägga den med munkavle; vi har FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, ACTA, vi har i USA sett SOPA och PIPA gå åt pipsvängen, man gör allt för att stoppa tekniken. Stoppa den ekonomiska tillväxten.

Regeringen talar gärna om "tid för ansvar" just för att glida undan ansvaret för vår gemensamma ekonomi. Att ta ansvar vore att ge forskningen, företagen och kreatörerna en chans att blomstra. Vi skulle kunna vara först på plan, och därmed få chansen att bli störst, bäst och vackrast.

Då krävs en helt annan politik. En som släpper informationen fri.

En halv miljon svenskar riskerar fängelse

Svenska Dagbladet skriver den 30 dec 2011 en artikel som konstaterar att en halv miljon svenskar riskerar fängelse för fildelning. Eller ja, bara nästan. Den avslutas lite kryptiskt med meningen:

"– Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för. Dels därför att åklagarna inte har resurser att utreda, dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt."

Detta förefaller vara ett citat av nätforskaren (vad det nu är) Måns Svensson, som även tituleras doktor i rättssociologi vid Lunds universitet i artikeln, som tycks ha sitt ursprung hos TT.

Nå, man får väl tolka den meningen som att inte var och en av den halva miljonen riskerar fängelse. "Bara" den godtyckligt utvalda bråkdel som det finns resurser att utreda, gör det. Det skulle jag personligen formulera som att en halv miljon riskerar fängelse, men vem är jag att agera språkpolis?

Och Måns Svensson må ha rätt när han skriver "därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt" — man får anta att han återigen menar att det kan vara problematiskt att sätta var och en av denna halva miljon i fängelse (för att inte tala om det praktiskt hopplösa i att få fram platser i fängelserna för alla dessa "busar") — men varför finns det en samhällelig acceptans för att några enstaka åker dit då?


När en halv miljon svenskar riskerar fängelse för ett brott som ingen egentligen betraktar som ett brott, är lagstiftningen de facto ute och cyklar. Det är extremt viktigt att lagstiftningen överensstämmer någorlunda med folkets moral, annars kommer rättssystemet att förlora sin legitimitet, och rättsligt kaos följer. I ett rättsligt kaos kan inte en demokrati existera.


Lagstiftare och upphovsrättsindustri hoppas förstås att det ska bli som med lagen om barnmisshandel, som först hade låg acceptans hos folket men senare fick mycket hög acceptans.


Det kan de hoppas - här har vi en lagstiftning för vilken acceptansen endast kommer att sjunka, när allt fler som ser kulturdelning som en naturlig del av livet växer upp, och fler och fler får fullständigt vettlösa domar för något som inte ens borde vara kriminellt — samtidigt som de som inte begriper bättre än att svälja upphovsrättslobbyns falska argumentation där kopiering likställs med stöld, dör av. Det är ju det som brukar hända oss alla förr eller senare.

Eftersom det är så få som döms - och eftersom dessa oftast inte har besvärat sig nämnvärt för att hålla sina aktiviteter hemliga för farbror blå - kommer lagen knappast heller att få någon avskräckande effekt. Det har väl för övrigt aldrig hänt i historien att någon lag eller något straff har haft någon avskräckande effekt? Om någon har ett exempel, delge oss gärna i kommentarerna. Annars kan vi konstatera att vi har har ett glasklart bevis för att s.k. "signalpolitik" är fullkomligt meningslös.

Däremot kommer fler och fler att lära sig hur man fildelar utan att farbror blå kan hitta spåren. Grattis lagstiftarna, ni vet verkligen hur man skapar kriminalitet — för när folk lär sig att gömma sig på nätet, kommer förstås frestelsen att använda nätet som hjälpmedel för att begå riktiga brott att bli starkare, för dem som håller på med sånt.

Det stora problemet med upphovsrätten är att man måste använda otillbörlig övervakning för att kunna hitta några förövare. Man måste övervaka människor som inte är misstänkta för något brott. Det finns inget annat sätt att hitta fildelarna. Och då har man övergivit oskuldspresumtionen, och betraktar i stället folket som skyldiga tills dess att motsatsen bevisats, dvs tills man har sett att IP-paketen inte innehöll upphovsrättsskyddat material.

Så jag avrundar med en nyhet till för våra lagstiftare: de flesta är faktiskt hyggligt ärliga och hederliga människor. Vi förtjänar bättre än att betraktas som presumtiva brottslingar.

Ni har två val: ge oss frihet från övervakning eller skapa ett nytt DDR. Något tredje gives icke.

Tipstack: Torbjörn Wester, som brukar blogga på infallsvinkel.