onsdag 21 mars 2012

Ytterligare en spik i kistan

I morse, närmare bestämt kl. 7.15 den 21:a Mars 2012, var det "debatt" mellan Anna Troberg (PP), Johan Linander (C) och Johan Pehrson (FP), om datalagringsdirektivet (fortsättningsvis DLD).

Jag skriver "debatt" för det var, för Johans och Johans del, bara fråga om att upprepa gamla myter och missförstånd.

Jag börjar med Johan Linander. Hans argument för att rösta för DLD, var att vi måste följa lagar och regler och därför måste implementera EU:s direktiv.

Jag har två mycket tunga invändningar mot detta.

För det första, vem är det Johan Linander, i egenskap av riksdagsledamot, är vald att tjäna?

När man surfar in på riksdagens hemsida står följande text att finna, symptomatiskt nog ganska långt ned på sidan:
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare"
Detta känns som ett direkt hån, men det är lite vid sidan av ämnet. Åtminstone i teorin är det alltså så att Johan Linanders plikt och ansvar är att representera folket. I praktiken säger Johan Linander mer eller mindre rakt ut att han ser det som sin plikt att representera några klantiga byråkrater i Bryssel, som har ålagt EU:s medlemsstater att implementera ett illa genomtänkt direktiv.

Å ena sidan, Sveriges folk. Å andra sidan, en församling där Sverige förvisso är representerat, men utgör en försvinnande liten minoritet. Varför dansar ordet "förräderi" i utkanten av mitt sinne?

För det andra, det finns något som heter EU:s deklaration om mänskliga rättigheter, och det finns en motsvarighet i FN.

Båda dessa deklarationer har vi förbundit oss till att följa, och själva poängen med att förbinda sig till att följa dem är just att hindra klåfingriga politiker från att fatta just precis den här typen av beslut.

Återigen fladdrar ordet "förräderi" förbi i mitt medvetande.

Så har vi vårt lilla sorgebarn, Johan Pehrson. Mannen som, på antiliberalt vis, vill lösa alla problem med mer batonger, hårdare lagar och straff, mer övervakning av oskyldiga, och sämre rättssäkerhet.

Han hävdar i sin okunnighet att DLD ska hjälpa oss att sätta dit grova brottslingar, och bara ska användas till det.

Det har påpekats för honom vid flertalet tillfällen att:
  • Det går inte att sätta dit grova brottslingar med hjälp av DLD. De vet hur man skaffar målvakter för telefonabonnemangen, de vet hur man krypterar datatrafiken och hur man döljer sin IP-adress. Redan idag. Varför skulle de glömma det helt plötsligt när DLD införs? Detta är också bevisat; statistiken på uppklarade brott tack vare DLD är nedslående. I 0,002 % av fallen tror man att tysk datalagring har gjort någon skillnad alls. Det är alltså 2 fall per 100 000.
  • Vi vet att polisen i de länder där direktivet implementerats gör långt fler sökningar i registren än vad som kan motiveras av utredandet av grov brottslighet. Titta bara på siffran ovan, och fundera över hur många sökningar som måste göras för att få fram statistiken överhuvudtaget. Japp, vi snackar minst hundratusentals. Finns det så mycket grov brottslighet i Tyskland?
  • Vi vet att människor i länder där DLD har införts är rädda för att ringa psykologer, äktenskapsrådgivare, präster osv. Detta för att de vet att datat kommer att missbrukas, och vis av erfarenheten finns det ingen som helst anledning att tro att Svenska myndigheter skulle vara präktigare än något annat lands.
Man skulle kunna tro att Johan Pehrson då skulle kunna besvära sig att ta reda på lite fakta i ärendet. Men inte då. Han framhärdar bara envist med sina enfaldiga påståenden, som om de blev mer sanna bara av att upprepas.

Just okunnighet och ointresse för fakta och ovilja att ta till sig kunskap förefaller vara Johan Pehrsons främsta karaktärsdrag.

Hur mycket brottsligheten har ökat på grund av våra regeringars politik, som tvingar våra rättsvårdande myndigheter att i allt större utsträckning ägna sig åt att jaga låtsasbrottslingar för låtsasbrott, är nog hopplöst att sia om, men brottslingarna gnuggar säkerligen sina händer och sänder en tacksamhetens tanke till herrar Pehrson och Linander. De få poliser som finns kommer garanterat att ha annat att göra än att lagföra riktiga brott.

Det som är riktigt skrämmande är att idag, den 21:a Mars 2012, ansåg tydligen en majoritet av våra riksdagsledamöter att dessa dumheter (i brist på bättre beskrivning) motiverade ett ja till att implementera DLD.

Låt oss se till att dessa okunniga, arroganta och oansvariga personer aldrig får förnyat förtroende att representera oss. Om du inte ser något bättre alternativ att rösta på, stanna hellre hemma. De kommer nämligen att fortsätta leda oss i fördärvet precis så länge vi låter dem leda oss.

Se också Piratpartiets pressmeddelande om omröstningen.

söndag 18 mars 2012

Datalagringsdirektivet - ditt problem.


Morgonljuset silar genom persiennerna. Lägenheten är tyst sånär som på ljudet av snarkande och snusande människor.

Plötsligt vaknar familjen av en kraftig smäll följt av ljudet av människor som rör sig i hallen.

Pappa rusar upp, naken, nyvaken, och förvirrad, och ut i hallen.

Han möts av svartklädda, maskerade män och röda laserprickar. Han beordras ned på golvet inför sin familj, grips och förs bort. Naken. Oförstående.

Detta har redan hänt. Här i Sverige.

Samtidigt utspelade sig tre liknande historier på andra håll i närheten.

Bakgrund:
  • Ett vittne säger sig ha hört ett terrordåd planeras av en man som pratar i mobiltelefon, på arabiska.
  • Vittnet anger en tid för när hen tror sig ha hört detta.
  • Polisen gör en s.k. masttömning, vilket ger dem tillgång till uppgifter om vem som pratat i telefon med vem och när - via den masten. En delmängd av det data som, om datalagringsdirektivet går igenom, ska sparas i minst ett halvår av operatörerna.
  • Polisen tittar på vilka som ringt under det angivna tidsfönstret, och ringar in fyra män.
  • Polisen gör några andra väl lösa antaganden och slår till.
Det visar sig i efterhand att vittnet varit hemma och pratat i sin fasta telefon under det aktuella tidsfönstret, och inte - åtminstone inte då - på den plats där hen hört telefonsamtalet.

M.a.o. har polisen tittat i fel tidsfönster och personerna som greps var helt oskyldiga.

Det finns fler punkter att kritisera när det gäller polisens agerande i den här frågan, men den här gången är jag inte primärt ute efter att kritisera polisen, så jag lämnar det därhän. Vill du veta mer kan du läsa här.

Det här exemplet illustrerar många saker, jag tänkte ta upp följande två:


  • Dels har polisen redan idag möjlighet att agera i akuta situationer; de kunde ju tömma masten här. I det här fallet fanns en mycket konkret misstanke om planering av ett mycket grovt brott. Då finns alltså goda skäl för polisen att få tillgång till datat.
  • Dels visar det hur tillgången till data i sig är en fara för oskyldiga - det räcker med att polisen tittar i fel tidsfönster, så kan oskyldigas hem stormas av nationella insatsstyrkan.

Om vi börjar lagra dessa data rutinmässigt i minst ett halvår, kommer polisen att kunna göra sökningar i datat på lösare grunder. Eftersom polisen kommer att kunna göra det, kommer de också att göra det. Våra lagar är redan generösa på den punkten och våra folkvalda vill göra dem ännu generösare, och även om så inte vore, så tror jag ändå inte vilda hästar skulle kunna hålla polisens fingrar ur syltburken.

Har de kunnat titta i fel tidsfönster förr, kan och kommer de att göra det igen.

Om datalagringsdirektivet genomförs kommer vi att få se fler tillslag mot oskyldiga, kanske inte med nationella insatsstyrkan precis varje gång, men det räcker gott och väl med att få sitt hem upp-och-nervänt och gripas utan grund av den vanliga polisen.

Dessutom är möjligheterna till ersättning för uppkommen skada eller upprättelse för begångna fel nästan rent akademiska.

Datalagringsdirektivet behövs inte.

Datalagringsdirektivet utgör en enorm kränkning av vår integritet.

Datalagringsdirektivet kommer att förstöra oskyldiga människors liv.

Och jag har inte ens börjat tala om självcensuren, varför rent mjöl i påsen inte är ett giltigt argument för övervakning, eller det övriga data som ska sparas om oss om direktivet implementeras.

Rekommenderad läsning:
Har du fler länkar till relevanta artiklar/bloggposter, länka gärna i kommentarsfältet.

Den här texten är en lätt modifierad version av en text som ursprungligen publicerades här.