Hur man föder fanatism

I morse såg jag en beklämmande bild. Jag tänker inte ens länka den, det behövs inte; den föreställde nämligen bara text, och texten var:

If I had a dollar for every time capitalism was blamed for the problems caused by government I'd be a fat filmmaker with a baseball cap

Det jag finner beklämmande är inte i första hand den mobbar-vibranta referensen till Michael Moore, vilket i och för sig är osmakligt.

Det som verkligen stör mig är de andra påståendena i meningen.

Vi börjar med det implicita påståendet att kapitalism inte orsakar problem. Eftersom det inte är specificerat vilka problem det gäller, blir tolkningen att det gäller alla problem, det vill säga implikationen blir att kapitalismen inte orsakar några som helst problem över huvud taget.

Sedan har vi påståendet att problemen orsakas av styrande. I det här fallet tolkas alltså inte "government" som någon specifik regering utan det en regering ägnar sig åt - styrning.

Återigen, inga specifika problem, utan alla.

Detta är naturligtvis att överförenkla och förvanska verkligheten in absurdum.

Kapitalism orsakar de facto problem, det är bara att se sig om en liten stund. Ta en godtycklig finanskris; man kan skylla på regeringar bäst man vill, men hade vi inte haft kapitalism skulle finanskriser av det slag vi sett de facto inte ha kunnat uppstå. Observera att jag inte säger att kapitalism är ond eller roten till all ondska eller något sådant, jag konstaterar bara att den inte är problemfri. Det kan vi väl vara överens om?

Och om vi ska gå över till styrningen, är det solklart att finanskriserna uppstår på grund av att man styr för litet, snarare än att man styr för mycket.

Alan Greenspan & co slogs stenhårt för att hindra varje form av styrnande åtgärd från amerikanska myndigheters sida från att nå finansmarknaden. De lyckades väldigt bra med det. Så bra att USA fick en finanskris 2008. Greenspan medgav själv senare i kongressförhör att en tung orsak till krisen var just bristen på reglering och att han och hans lierade helt enkelt haft fel. Detta finns dokumenterat i Frontlines film "The Warning". Går man längre bakåt i tiden var finansmarknaden i 20-talets USA fantastiskt fri. Så fri att man fick låna pengar för att köpa aktier. Ridå.

Jag förespråkar inte planekonomi eller något annat galet, jag är för en i grunden fri marknad, men som regleras på så vis att det blir möjligt för små aktörer att etablera sig och frodas på den.

Men den här typen av populistiska slogans stimulerar till ett fanatiskt tankesätt, en slags våt dröm om att om man bara släpper allt fritt så blir allt bra.

Det är en vacker tanke, men den fungerar inte i praktiken.

Intoleransens logik

Jag deltog i en tråd på facebook, en politisk het potatis dök upp i samtalet. Någon slängde in en kommentar att tråden plötsligt tycktes handla om något annat slags slödder. Någon reagerade på språkbruket.

Vi ser det här i många sammanhang. Slödder, förrädare, pack, horor, blattar, muppar, rassar, nassar. Invektiven som dyker upp i en föraktfull, gärna dräpande, kommentar.

Så jag tänkte: om jag skulle kalla någon slödder, vad skulle i så fall vara det som särskilde slöddret från oss andra?

I mitt fall skulle det nog i så fall tvunget bli intolerans.

Längre än så här resonerar man i allmänhet inte om man använder invektiven ovan. Men jag är nu lagd på ett annat vis.

För om jag är intolerant mot intoleranta, så blir jag, per min egen definition, slödder.

Den tankelapsus som kommer av att inte tänka det här extra steget, förefaller vanligt förekommande bland intoleranta och hatande människor. Det verkar finnas ett oändligt antal variationer på temat.

Har ni tänkt på hur rasister tenderar att själva visa upp de egenskaper de så desperat vill tillskriva invandrare eller muslimer? Hur feministhatare tenderar att bli precis de manschauvinister de känner sig så kränkta över att ha kallats för? Hur manliga homofober tenderar att visa upp en rädsla som får den fjollighet de föraktar hos bögar, att blekna? Hur kristna och muslimer som försöker bekämpa ondskan själva hemfaller åt extrem ondska? Hur religionshatare drar alla religiösa över en kam och själva bildar intoleranta sekter?

Sedan återstår frågan om hur man ska förhålla sig till att hela den här bloggposten, till syvende och sist, är en enda stor generalisering.

Men, innan du förolämpar någon nästa gång; försök se till att din förolämpning inte är en sten, och att din omgivning inte är ett glashus. Och, om du är politiskt engagerad, tänk på att du kan träffa ditt partis glashus också.