Lille Fredrik...

Idag tänkte jag frångå en av mina principer som bloggare och be dig se en filmsnutt. Den är inte lång, bara två och en halv minut. Here goes:

Så. Man kan ha sina åsikter om argumentens hållbarhet, men jag hakade upp mig på en retorisk figur Reinfeldt använde sig av. Han säger, ungefär 48 s in i klippet: "Det är ungefär som att säga till det svenska folket att jag gick med i Moderaterna för att jag inte trodde på frihet."

Fredrik Reinfeldt.

Om du trodde på frihet skulle du inte ha piskat dina partikamrater att rösta för FRA-lagen. Du skulle heller inte ha drivit igenom ett ja till datalagringsdirektivet, luckrat upp LEK så att det blir lättare för staten att samla in, spara och i förlängningen missbruka information om medborgare som inte är misstänkta för något brott över huvud taget.

Om du trodde på frihet skulle du inte införa massövervakning i terroristskräckens namn, du skulle i stället klargöra att terrorism är ett akademiskt problem i Sverige och att det är löjligt att lägga resurser på att jaga terrorister i Sverige idag.

Om du trodde på frihet skulle du ha en justitieminister värd namnet, som aldrig skulle komma på tanken att föreslå gredelina kuvert, genvägar till fällande domar eller att personal utan polisiär kompetens ska få rätt att genomföra exempelvis husrannsakan. Bara för att nämna några få exempel ur en pinsamt lång lista.

Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera att lagar används för "signalering", som narkotikalagstiftningen, som har en gummiparagraf som ger polisen rätt att släpa ner vilken medborgare som helst med en motivering som kan vara godtyckligt illa underbyggd: "Du verkar lite torr i halsen."

Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera en barnpornografilagstiftning som gör det olagligt att titta på barnporr, vilket innebär att det är omöjligt för medborgarna att veta vad som är barnporr och inte. Och du skulle heller inte acceptera att teckningar kan vara olagliga att inneha eller titta på.

Om du trodde på frihet.

Tror man på frihet, och har någon som helst aning om hur verkligheten ser ut idag, är det omöjligt att sympatisera med Moderaterna.

Samma sak kan tyvärr sägas om alla partier i vår riksdag.

Det finns precis ett parti i Sverige som över huvud taget intresserar sig för frihet. Det partiet heter Piratpartiet.

Svinhugg går igen

I Ekot idag sändes ett inslag som fick mig att vilja kräkas. Igen.

Återigen ser vi en "journalistik" som helt okritiskt lyfter fram rent trams som om det vore giltiga och viktiga argument.

Vi har i botten den stackars dåren Kjell Sundvall, som gett oss filmer som t.ex. Jägarna och Jägarna 2. Som likt en papegoja rapar upp minst sagt vilda spekulationer om hur streamingtjänster som t.ex. YouTube skulle minska hans intäkter.

Resonemanget följer ett känt mönster; man antar att en nedladdning/streamad film är en förlorad biobiljett. Vilket är helt vansinnigt; de vet förstås inte om den som streamar har köpt någon biobiljett eller ej. De vet inte heller om vederbörande har köpt filmen i fråga på DVD. (Jägarna 2 som användes som exempel kanske inte har kommit ut på DVD ännu, men vi talar om principer här.) Och — framför allt — de har ingen aning om huruvida det var ett val mellan att å ena sidan ladda ner/streama filmen eller å andra sidan se den på bio. Det kan förstås vara det i enstaka fall, men det är nog allt i just enstaka fall i så fall.

Dessutom saltar Sundvall resonemanget med ett märkligt antagande om att en uppföljare till en film som av något slags naturlag blir lika populär som den första filmen.

Nå, Sundvall må vara en lättlurad stackare. Det är hans rätt och privilegium. Men vi har också en journalist.

Som alltså helt okritiskt förmedlar Sundvalls trams, och lyfter fram det som vettig argumentation. Utan att ens fundera över om de siffror Sundvall nämner kan vara korrekta eller ens kontrollerbara.

En journalist måste för det första förstå att om man okritiskt bara basunerar ut trams av det här slaget, så kommer det att accepteras som en giltig argumentation av många lyssnare. Det handlar alltså om ren desinformation.

Dessutom gör man som journalist sig själv en stor otjänst om man bidrar till att ropa efter hårdare övervakning, eller, som i det här fallet, mer censur. Våra internetleverantörer blockerar redan idag sajter som påstås innehålla t.ex. barnporr.

Jag säger "påstås", för det finns inga juridiska processer som säkerställer att de blockerade sajterna verkligen sprider material som är förbjudet enligt svensk lag.

Det finns heller ingen transparens som gör det möjligt för dig och mig att kontrollera vilka sajter som spärras eller varför just de sajterna spärras.

Detta är alltså något som en svensk journalist vill ha mer av, eftersom han propagerar för att blockera sajter som streamar film utan upphovsrättsinnehavarens medgivande. Han nämner dessutom den befintliga censuren, som våra internetleverantörer alltså genomför frivilligt, på ett sätt som får mig att känna att han vill ta udden av det hela; vi gör det redan och vi dör inte av det, så det är inte farligt.

Jag undrar bara när våra journalister blev vår fria demokratis svurna fiender, och varför.