Polisens övertramp - enstaka händelser eller ett mönster?

Sveriges polis har gjort det igen.

Den här gången har man ertappats med att ha ett register över romer i Sverige. Det är olagligt för polisen att ha sådana register, men att lyda lagen verkar inte vara högt prioriterat för vår poliskår. Eller för våra andra myndigheter för den delen.

Tidigare har det varit REVA (papieren bitte), gategate (du verkar lite torr i munnen), skamlöst jäv i samband med rättegången mot The Pirate Bay, och skamlös manipulation av bevis i efterdyningarna av Göteborgskravallerna.

Säpo och FRA bryter slentrianmässigt mot lagen, och alla våra uppgifter - de uppgifter som inte ens vår egen stat har med att göra egentligen - går på export till USA. Eller, export är synd att säga, för det implicerar att man får betalt, och det får vi knappast.

Frågan är hur länge ett samhälle vars myndigheter struntar i lag och rätt kan hålla ihop?

Förr eller senare ersätts tilltron till staten och myndigheterna med misstänksamhet. Förr eller senare övergår misstänksamheten i öppen fientlighet.

Förr eller senare befinner sig landet i inbördeskrig.

Vilken roll har våra politiker då för avsikt att ikläda sig?

Det enda partiet i Sverige som visar något som helst intresse för att vända denna utveckling är Piratpartiet. Hjälp oss!

Inte helt oväntat: Piratpartiet visar ryggrad, får skit för det

I dag skriver Per Gudmundsson som han har vett till, och det är i vanlig ordning inte mycket.

Hans stora nummer för dagen tycks vara att köra en "guilt by association" i ett mycket osmakligt försök att lägga Piratpartiet i samma påse som de andra organisationer som deltar i morgondagens demonstration mot Barack Obama.

Det finns förvisso pirater som är lite oroliga för dålig publicitet, men det är inget konstigt med att det finns olika åsikter och uppfattningar inom ett parti — tvärtom, det är ett tecken på god hälsa.

Men innan jag argumenterar mot detta vill jag fästa er uppmärksamhet vid en annan liten detalj i Gudmundssons drapa:

Demonstranterna är ju ändå övertygade om att han övervakar allt och alla.

Om vi bortser från det uppenbara att alla demonstranter självklart är medvetna om att det inte är presidenten själv som sköter övervakningen, så är det ändå ett obestridligt faktum att USAs myndigheter faktiskt gör just precis det. Och det borde Gudmundsson verkligen känna till. Man frestas tro att karln lever i en skyddad verkstad. Eller om han medvetet försöker slå blå dunster i våra ögon. Är detta vad vi bör kalla bra journalistik?

Men, så, till saken.

Demonstrationen är öppen för alla och även högerpartierna och deras ungdomsförbund är välkomna att delta, både som organisationer och individer. Ingen har någonsin sagt något annat.

Ändå lider de av en märklig beröringsskräck för vänstern. Man undrar nästan om de hellre ser världen gå under, än att stå vid sidan av en vänstersympatisör i gemensam protest mot maktens missgärningar.

Men, det är bara halva sanningen. Vänstern lider faktiskt av samma beröringsskräck för högern. Vilket innebär att om högern hållit sig framme och varit först på bollen skulle det ha sett ut precis tvärtom.

Piratpartiet prioriterar annorlunda. Vi protesterar hellre gemensamt med personer vi inte håller med i andra frågor än att låta dumheten och flatheten segra oemotsagda. Vi har liksom inte några större problem med att tycka olika. Det är demokrati.

Att de andra som gärna håller oliktänkandet högt på papperet inte står för detta i praktiken är tråkigt och beklagligt.

Vi i Piratpartiet har vår ideologi klar för oss: man får tycka olika, och man bör protestera mot det man tycker är fel.