Det innebär - åtminstone i teorin - att folket i allmänna val väljer sina företrädare att representera dem i en regering och en riksdag.
All makt utgår - i teorin - från folket.
I praktiken blir det lite annorlunda.
Det finns nämligen något som kallas lobbyism. Det innebär helt enkelt att den som har tillräckligt mycket pengar kan skicka springpojkar till våra folkvalda, för att försöka övertyga de senare om det förträffliga i att gynna uppdragsgivarens särintressen.
Lobbyism innebär alltså att man försöker åsidosätta demokratin genom att försöka få politiker att agera i ens egna intressen i stället för i folkets intressen.
Det gäller att komma ihåg att ingen lobbyist i hela världen representerar ett folk - de representerar sina uppdragsgivare, och dessa är aldrig folkvalda.
För en politiker gäller det alltså att komma ihåg vem som är ens uppdragsgivare, och vem som inte är det.
Så när jag ser den här texten i en artikel:
– Vi ser inte det behovet. Det ingår i vårt uppdrag att låta oss påverkas av olika organisationer, säger Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson.då tänker jag ungefär så här:
Nej, Anders W Jonsson, din uppdragsgivare är det svenska folket, hela det svenska folket och ingen annan än det svenska folket. Din uppdragsgivare är INTE näringslivet. Din uppdragsgivare är INTE en lobbyorganistion. Din uppdragsgivare är INTE någon federal organisation i USA.
Anders W Jonsson lever inte i ett vakuum, och hans attityd lär knappast vara unik. Vore den det skulle vi sannolikt ha en mediestorm med krav på hans omedelbara avgång, men det är, i vanlig ordning, nästan helt tyst. Och tystnaden är inte ett tecken på att allt är som det ska vara, tvärtom. Det är snarare ett tecken på att rötan är genomgående.
Ibland kan jag inte låta bli att tänka att vi kanske faktiskt har precis de politiker vi förtjänar.
