Förankring

Det känns lite som att jag håller på att muta in reviret "saker som borde vara självklara".

Och så är det, det finns så många saker som borde vara självklara, men som ändå inte tycks vara det.

Så. Idag är ämnet förankring, närmare bestämt att förankra beslut. Ett begrepp som har förvanskats av chefer och andra ledare som kanske inte haft som högsta prioritet att vara ärliga i sin retorik.

Så låt oss en gång för alla reda ut vad förankring innebär och vad det inte innebär.

Vi börjar utan negation, dvs. med vad förankring faktiskt innebär. Det är löjligt enkelt egentligen.

Förankring är helt enkelt att låta dem, som påverkas av ett beslut, delta i beslutet.

Konstigare än så är det faktiskt inte.

Så till vad förankring inte är.

Förankring är inte att en liten elit fattar ett beslut som rör en större grupp personer, som eliten sedan försöker övertyga om förträffligheten i sitt beslut.

Ett sådant beteende leder självklart och osvikligt till att de som inte varit delaktiga i beslutet känner att deras potentiellt mycket värdefulla insikter förbisetts, och med stor säkerhet blir den beslutsfattande elitens svurna fiender.

Ändå hör man lite då och då folk som talar om att fatta beslut först och förankra hos dem det berör sedan.

Jag undrar varje gång hur de tänker.

Politisk Ideologi del III; mål och medel

Edit: jag hade visst redan skrivit en del II så jag ändrade titeln till del III.

Hittade ett inlägg jag skrev i vintras med titeln Politisk Ideologi, som fick en kommentar av Sammy Nordström.

Jag väljer att återge en komprimerad version av både bloggposten och Sammys kommentar genom att citera kommentaren lite:

Jag delar verkligen inte uppfattningen att idelogi är en metodik. Man kan ha samma ideologi men väldigt olika idéer för hur man bäst uppnår vad ideologin vill.

Det väcker en intressant frågeställning: de gamla välbekanta frågorna kring huruvida ändamålet helgar medlen och frågan om vad som är viktigast; målet, eller vägen dit.

Karl Marx trodde att proletariatets diktatur var en nödvändig anhalt på vägen mot det klass- och statslösa samhället, men i praktiken visade det sig att när "proletariatet" skulle ta makten så blev det som förut, en liten elit som tog över och som sedan inte ville lämna ifrån sig makten till något pris.

Så, så här med facit i hand kan man väl konstatera att det inte var en lyckad väg, eftersom den ledde fel helt enkelt. Och jag gissar att den ledde fel för att den i sig inte byggde på de principer som var målet.

Men nu är vi inne på spekulationernas sanka mark, och det beror på att det är dit vi är hänvisade.

Men om man gör så som jag faktiskt antydde, även om det nog inte var en medveten tanke från början, och slår ihop vägen med målet, och säger att det är vägen som är målet, då har man inte bara ett mål som går att uppnå, utan ett acceptabelt sätt att nå det dessutom.

Nu är det nog en och annan som undrar om jag i nästa andetag tänker föreslå att göra ideologi och sakpolitik till samma sak.

Inte riktigt. Men det är nödvändigt att ideologi och sakpolitik är som ler och långhalm, att sakpolitiken alltid är fast förankrad i ideologin.

Exempel på sakpolitik som inte är förankrad i ideologin är inte svårt att hitta hos andra partier i samtiden:

• FRA-lagen går möjligen att förankra i KD:s ideologi, men inte i något av de andra partier som beslutade om den.
• Datalagringsdirektivet kan möjligen förankras i KD:s och/eller SD:s ideologier, men inte i något annat riksdagsparti.
• Samma sak kan sägas om polismetodutredningen, fildelningsfrågor, rättssäkerheten och i princip allt annat Piratpartiet har drivit.

Om partierna bara hållit ihop ideologi och sakpolitik, skulle Piratpartiet inte behövas.

Det är därför vi måste hålla fast vid detta: målet får aldrig överordnas vägen.

Lagt till bloggrulle...

Det fanns många bloggar där som jag faktiskt inte har besökt på länge... och som, när man tittar efter, inte heller har uppdaterats på länge.

Men det är bloggar jag gillar, och jag hoppas att de kommer igång och börjar skriva igen någon gång. Och när de gör det kommer det att synas här.

Bra, va?

Edit: Det är Beelzebjörns fel att jag kände mig tvungen att lägga upp en bloggrulle här också. Så han kan väl få min första länk då.
Edit 2: Ändrade bloggrullen så den bara visar de 10 senast uppdaterade i min samling, med färskast först. Blir snyggare, tycker jag, även om några favoriter hamnar på undantag ett tag. Men men, de behöver bara skriva nåt, så är de back on top!

Nystart.

Nu är jag trött på mörker och eld och ursinne, och tänkte fortsätta med en ny blogg som känns mer i harmoni med vem jag är och vad jag står för.

Så, here it is. Orkar inte pimpa den mer just nu men det kanske blir mer vad det lider.

I skrivande stund har jag ingen bloggrulle men det finns en bra bloggrulle på min gamla blogg.

En vacker dag ska du se att jag har något att skriva om oxå, men det kommer jag i så fall att annonsera i de sedvanliga kanalerna, som för ögonblicket omfattar twitter, fejan, diaspora och google+.