Politisk Ideologi del III; mål och medel

Edit: jag hade visst redan skrivit en del II så jag ändrade titeln till del III.

Hittade ett inlägg jag skrev i vintras med titeln Politisk Ideologi, som fick en kommentar av Sammy Nordström.

Jag väljer att återge en komprimerad version av både bloggposten och Sammys kommentar genom att citera kommentaren lite:

Jag delar verkligen inte uppfattningen att idelogi är en metodik. Man kan ha samma ideologi men väldigt olika idéer för hur man bäst uppnår vad ideologin vill.

Det väcker en intressant frågeställning: de gamla välbekanta frågorna kring huruvida ändamålet helgar medlen och frågan om vad som är viktigast; målet, eller vägen dit.

Karl Marx trodde att proletariatets diktatur var en nödvändig anhalt på vägen mot det klass- och statslösa samhället, men i praktiken visade det sig att när "proletariatet" skulle ta makten så blev det som förut, en liten elit som tog över och som sedan inte ville lämna ifrån sig makten till något pris.

Så, så här med facit i hand kan man väl konstatera att det inte var en lyckad väg, eftersom den ledde fel helt enkelt. Och jag gissar att den ledde fel för att den i sig inte byggde på de principer som var målet.

Men nu är vi inne på spekulationernas sanka mark, och det beror på att det är dit vi är hänvisade.

Men om man gör så som jag faktiskt antydde, även om det nog inte var en medveten tanke från början, och slår ihop vägen med målet, och säger att det är vägen som är målet, då har man inte bara ett mål som går att uppnå, utan ett acceptabelt sätt att nå det dessutom.

Nu är det nog en och annan som undrar om jag i nästa andetag tänker föreslå att göra ideologi och sakpolitik till samma sak.

Inte riktigt. Men det är nödvändigt att ideologi och sakpolitik är som ler och långhalm, att sakpolitiken alltid är fast förankrad i ideologin.

Exempel på sakpolitik som inte är förankrad i ideologin är inte svårt att hitta hos andra partier i samtiden:

• FRA-lagen går möjligen att förankra i KD:s ideologi, men inte i något av de andra partier som beslutade om den.
• Datalagringsdirektivet kan möjligen förankras i KD:s och/eller SD:s ideologier, men inte i något annat riksdagsparti.
• Samma sak kan sägas om polismetodutredningen, fildelningsfrågor, rättssäkerheten och i princip allt annat Piratpartiet har drivit.

Om partierna bara hållit ihop ideologi och sakpolitik, skulle Piratpartiet inte behövas.

Det är därför vi måste hålla fast vid detta: målet får aldrig överordnas vägen.