If I want to download and install a program free of cost, there is no valid reason for you to ask me who I am. That is to say, no login procedure is excusable in this case. As long as it's none of your business who I am, don't ask!
If I for some reason would want to do something that may motivate giving you my identity, like e.g. should I be willing to pay for some nice application, try to keep your noses to yourselves. That is, don't keep track of my previous passwords, don't have opinions on how I choose them and don't bugger me with stupid "security questions". Giving you security questions paired with "right answers" provides you with information about me that is none of your business. I don't care how "unimportant" or "non-sensitive" you think this information is or how you say you store it or will or won't use it. It's not your call, and not for you to know.
The requirements you impose on your users are rude and disrespectful beyond words. As far as I'm concerned, you're history.
PS. Don't come running with stories about how you want to "improve my experience". If that's what you truly want, start by pulling your hands out of my jar, and then never, ever even think of putting them back.
onsdag 13 november 2013
söndag 3 november 2013
Recension: "Little Brother" av Cory Doctorow
Normalt sett brukar mina bokrecensioner hamna på min opolitiska blogg, men den här känns mer rätt att lägga här, och jag tror det kommer att framgå varför.
Det är en utmärkt bok, historian som berättas är bra, man gillar huvudpersonen, man engageras i handlingen. Jag kan redan på dessa grunder rekommendera den varmt.
Men det är något mer med den här boken.
Det är inte en fantasybok, ingen science fiction, möjligen en skräckis/thriller. Men det finns inget övernaturligt eller så. Det är en mycket realistisk bok.
Och det är det som är dess styrka: den beskriver en historia som mycket väl skulle ha kunnat hända, och som fortfarande kan det.
Boken gjorde mig arg. Den gav mig ångest. Jag har nog till och med förlorat någon natts god sömn.
Det är inte så att jag vill plåga dig med jobbiga böcker. Men det är så att frågorna som den avhandlar är så otroligt viktiga att jag ändå vill be dig att läsa den. Och, även om man blir arg, ledsen, trött och whatnot så är det till syvende och sist faktiskt en bra bok, viktiga frågor eller ej.
Den lär oss många nyttiga lektioner om varför massövervakningen är en så otroligt viktig fråga.
Jag vill inte be dig att rösta på något särskilt parti. Jag vill inte ens be dig att tro på att den här boken är realistisk eller att det som beskrivs i den lätt hade kunnat hända i verkligheten, eller att det fortfarande kan hända.
Allt jag vill är att du läser boken om du inte redan har gjort det, och lär dig varför det är skit samma hur rent du tror att mjölet i din påse är.
Boken finns att köpa eller ladda ner gratis på författarens egen hemsida, och har en uppföljare som heter "Homeland".
Se till att läsa den nu. Ok?
Det är en utmärkt bok, historian som berättas är bra, man gillar huvudpersonen, man engageras i handlingen. Jag kan redan på dessa grunder rekommendera den varmt.
Men det är något mer med den här boken.
Det är inte en fantasybok, ingen science fiction, möjligen en skräckis/thriller. Men det finns inget övernaturligt eller så. Det är en mycket realistisk bok.
Och det är det som är dess styrka: den beskriver en historia som mycket väl skulle ha kunnat hända, och som fortfarande kan det.
Boken gjorde mig arg. Den gav mig ångest. Jag har nog till och med förlorat någon natts god sömn.
Det är inte så att jag vill plåga dig med jobbiga böcker. Men det är så att frågorna som den avhandlar är så otroligt viktiga att jag ändå vill be dig att läsa den. Och, även om man blir arg, ledsen, trött och whatnot så är det till syvende och sist faktiskt en bra bok, viktiga frågor eller ej.
Den lär oss många nyttiga lektioner om varför massövervakningen är en så otroligt viktig fråga.
Allt jag vill är att du läser boken om du inte redan har gjort det, och lär dig varför det är skit samma hur rent du tror att mjölet i din påse är.
Boken finns att köpa eller ladda ner gratis på författarens egen hemsida, och har en uppföljare som heter "Homeland".
Se till att läsa den nu. Ok?
måndag 7 oktober 2013
Öppet brev till Kulturnyheterna i SVT: Välkomna på studiebesök i verkligheten
I kulturnyheterna idag målade man upp en historik över musikstreamingtjänsten Spotify.
Den hade föga med verkligheten att göra.
Det är inte så lite pinsamt att återigen konstatera att skolade journalister inte bryr sig om att ens försöka ta reda på vad som är sant och vad som är fantasier, desinformation, eller bara vanlig lögn.
Man beskriver historien så här ungefär:
När man lärde sig att göra skivor skapades en lukrativ bransch för skivförsäljning.
När den digitala revolutionen kom var det slut med förtjänsterna.
När Spotify kom kunde skivbolagen äntligen börja tjäna pengar på musiken igen.
Detta har inget med verkligheten att skaffa. De stora skivbolagens vinstkurvor har pekat stadigt uppåt hela tiden. Det är bara att titta på deras kvartals- och årsredovisningar. Men det är tydligen för svårt för SVTs journalister att ta reda på.
Det man undrar som lekman är: Hur svårt kan det vara?
Hur svårt kan det vara att kontrollera vad skivbranschen faktiskt tjänar år från år? Hur svårt kan det vara att presentera en historieskrivning som baserar sig på fakta? Särskilt som det inte är fråga om något som hände på bronsåldern eller så — i så fall kan man väl förstå att det kan vara lite lurigt att hitta tillförlitliga urkunder.
Men här pratar vi faktiskt om vad som hänt de senaste 15 åren!
Dags för en ordentlig skärpning, SVT!
Den hade föga med verkligheten att göra.
Det är inte så lite pinsamt att återigen konstatera att skolade journalister inte bryr sig om att ens försöka ta reda på vad som är sant och vad som är fantasier, desinformation, eller bara vanlig lögn.
Man beskriver historien så här ungefär:
När man lärde sig att göra skivor skapades en lukrativ bransch för skivförsäljning.
När den digitala revolutionen kom var det slut med förtjänsterna.
När Spotify kom kunde skivbolagen äntligen börja tjäna pengar på musiken igen.
Detta har inget med verkligheten att skaffa. De stora skivbolagens vinstkurvor har pekat stadigt uppåt hela tiden. Det är bara att titta på deras kvartals- och årsredovisningar. Men det är tydligen för svårt för SVTs journalister att ta reda på.
Det man undrar som lekman är: Hur svårt kan det vara?
Hur svårt kan det vara att kontrollera vad skivbranschen faktiskt tjänar år från år? Hur svårt kan det vara att presentera en historieskrivning som baserar sig på fakta? Särskilt som det inte är fråga om något som hände på bronsåldern eller så — i så fall kan man väl förstå att det kan vara lite lurigt att hitta tillförlitliga urkunder.
Men här pratar vi faktiskt om vad som hänt de senaste 15 åren!
Dags för en ordentlig skärpning, SVT!
måndag 23 september 2013
Polisens övertramp - enstaka händelser eller ett mönster?
Sveriges polis har gjort det igen.
Den här gången har man ertappats med att ha ett register över romer i Sverige. Det är olagligt för polisen att ha sådana register, men att lyda lagen verkar inte vara högt prioriterat för vår poliskår. Eller för våra andra myndigheter för den delen.
Tidigare har det varit REVA (papieren bitte), gategate (du verkar lite torr i munnen), skamlöst jäv i samband med rättegången mot The Pirate Bay, och skamlös manipulation av bevis i efterdyningarna av Göteborgskravallerna.
Säpo och FRA bryter slentrianmässigt mot lagen, och alla våra uppgifter - de uppgifter som inte ens vår egen stat har med att göra egentligen - går på export till USA. Eller, export är synd att säga, för det implicerar att man får betalt, och det får vi knappast.
Frågan är hur länge ett samhälle vars myndigheter struntar i lag och rätt kan hålla ihop?
Förr eller senare ersätts tilltron till staten och myndigheterna med misstänksamhet. Förr eller senare övergår misstänksamheten i öppen fientlighet.
Förr eller senare befinner sig landet i inbördeskrig.
Vilken roll har våra politiker då för avsikt att ikläda sig?
Det enda partiet i Sverige som visar något som helst intresse för att vända denna utveckling är Piratpartiet. Hjälp oss!
Den här gången har man ertappats med att ha ett register över romer i Sverige. Det är olagligt för polisen att ha sådana register, men att lyda lagen verkar inte vara högt prioriterat för vår poliskår. Eller för våra andra myndigheter för den delen.
Tidigare har det varit REVA (papieren bitte), gategate (du verkar lite torr i munnen), skamlöst jäv i samband med rättegången mot The Pirate Bay, och skamlös manipulation av bevis i efterdyningarna av Göteborgskravallerna.
Säpo och FRA bryter slentrianmässigt mot lagen, och alla våra uppgifter - de uppgifter som inte ens vår egen stat har med att göra egentligen - går på export till USA. Eller, export är synd att säga, för det implicerar att man får betalt, och det får vi knappast.
Frågan är hur länge ett samhälle vars myndigheter struntar i lag och rätt kan hålla ihop?
Förr eller senare ersätts tilltron till staten och myndigheterna med misstänksamhet. Förr eller senare övergår misstänksamheten i öppen fientlighet.
Förr eller senare befinner sig landet i inbördeskrig.
Vilken roll har våra politiker då för avsikt att ikläda sig?
Det enda partiet i Sverige som visar något som helst intresse för att vända denna utveckling är Piratpartiet. Hjälp oss!
tisdag 3 september 2013
Inte helt oväntat: Piratpartiet visar ryggrad, får skit för det
I dag skriver Per Gudmundsson som han har vett till, och det är i vanlig ordning inte mycket.
Hans stora nummer för dagen tycks vara att köra en "guilt by association" i ett mycket osmakligt försök att lägga Piratpartiet i samma påse som de andra organisationer som deltar i morgondagens demonstration mot Barack Obama.
Det finns förvisso pirater som är lite oroliga för dålig publicitet, men det är inget konstigt med att det finns olika åsikter och uppfattningar inom ett parti — tvärtom, det är ett tecken på god hälsa.
Men innan jag argumenterar mot detta vill jag fästa er uppmärksamhet vid en annan liten detalj i Gudmundssons drapa:
Men, så, till saken.
Demonstrationen är öppen för alla och även högerpartierna och deras ungdomsförbund är välkomna att delta, både som organisationer och individer. Ingen har någonsin sagt något annat.
Ändå lider de av en märklig beröringsskräck för vänstern. Man undrar nästan om de hellre ser världen gå under, än att stå vid sidan av en vänstersympatisör i gemensam protest mot maktens missgärningar.
Men, det är bara halva sanningen. Vänstern lider faktiskt av samma beröringsskräck för högern. Vilket innebär att om högern hållit sig framme och varit först på bollen skulle det ha sett ut precis tvärtom.
Piratpartiet prioriterar annorlunda. Vi protesterar hellre gemensamt med personer vi inte håller med i andra frågor än att låta dumheten och flatheten segra oemotsagda. Vi har liksom inte några större problem med att tycka olika. Det är demokrati.
Att de andra som gärna håller oliktänkandet högt på papperet inte står för detta i praktiken är tråkigt och beklagligt.
Vi i Piratpartiet har vår ideologi klar för oss: man får tycka olika, och man bör protestera mot det man tycker är fel.
Hans stora nummer för dagen tycks vara att köra en "guilt by association" i ett mycket osmakligt försök att lägga Piratpartiet i samma påse som de andra organisationer som deltar i morgondagens demonstration mot Barack Obama.
Det finns förvisso pirater som är lite oroliga för dålig publicitet, men det är inget konstigt med att det finns olika åsikter och uppfattningar inom ett parti — tvärtom, det är ett tecken på god hälsa.
Men innan jag argumenterar mot detta vill jag fästa er uppmärksamhet vid en annan liten detalj i Gudmundssons drapa:
Demonstranterna är ju ändå övertygade om att han övervakar allt och alla.Om vi bortser från det uppenbara att alla demonstranter självklart är medvetna om att det inte är presidenten själv som sköter övervakningen, så är det ändå ett obestridligt faktum att USAs myndigheter faktiskt gör just precis det. Och det borde Gudmundsson verkligen känna till. Man frestas tro att karln lever i en skyddad verkstad. Eller om han medvetet försöker slå blå dunster i våra ögon. Är detta vad vi bör kalla bra journalistik?
Men, så, till saken.
Demonstrationen är öppen för alla och även högerpartierna och deras ungdomsförbund är välkomna att delta, både som organisationer och individer. Ingen har någonsin sagt något annat.
Ändå lider de av en märklig beröringsskräck för vänstern. Man undrar nästan om de hellre ser världen gå under, än att stå vid sidan av en vänstersympatisör i gemensam protest mot maktens missgärningar.
Men, det är bara halva sanningen. Vänstern lider faktiskt av samma beröringsskräck för högern. Vilket innebär att om högern hållit sig framme och varit först på bollen skulle det ha sett ut precis tvärtom.
Piratpartiet prioriterar annorlunda. Vi protesterar hellre gemensamt med personer vi inte håller med i andra frågor än att låta dumheten och flatheten segra oemotsagda. Vi har liksom inte några större problem med att tycka olika. Det är demokrati.
Att de andra som gärna håller oliktänkandet högt på papperet inte står för detta i praktiken är tråkigt och beklagligt.
Vi i Piratpartiet har vår ideologi klar för oss: man får tycka olika, och man bör protestera mot det man tycker är fel.
tisdag 16 juli 2013
Övervakning - för att skydda oss från terrorism?
Vi får höra av vår regerings företrädare att vi är övervakade för att man vill skydda oss mot terrorism.
Man ger alltså upp vår frihet och vår integritet och öser ut skattemiljarder för att stoppa en terrorism som knappt fanns till att börja med.
Och dessutom med en metod som är garanterat helt verkningslös. (Om terroristerna inte vill få sina rörelser spårade kan de helt sonika strunta i att ta med sig mobilen. Vill de kunna kommunicera med mobiltelefoner eller över nätet, utan att ådra sig misstankar, kan de använda enkla kodord. Och så vidare.)
Retoriken vi får höra när övervakningen ska motiveras är att om vi kan rädda ett enda liv med övervakningens hjälp, så är det värt det.
Låt oss titta närmare på detta.
År 2010 tog 1442 personer sina liv i Sverige. Ändå har vi en psykiatri som mest liknar ett dåligt skämt. Vad skulle det vara värt att rädda ett enda liv med förbättrad psykiatri?
Den övriga vården liknar också alltmer ett dåligt skämt. Vi hör nästan dagligen om överbeläggning, smuts, underbemanning och slarv. Hur många människoliv kostar detta årligen? Kunde det inte vara värt något att rädda ett av dessa liv?
Vi har folkhälsan. Psykosociala arbetsmiljöer som ger oss utbrändhet och hjärt- och kärlsjukdomar via stress är mycket vanliga i vårt land. Våra matvanor förstör våra blodkärl och ger oss diabetes och stroke.
Vi har missbruket. Knarket skördar offer hela tiden, både direkt i form av överdoser och indirekt i form av relaterade sjukdomar och kriminalitet. Alkoholister dör av skrumplever och störtblödningar, och kör bil i fyllan och dödar folk i trafiken.
Vi har migrationsverket. De utvisar, i strid med FN:s och EU:s konventioner om mänskliga rättigheter, människor till länder där det föreligger en akut risk att de avrättas av den styrande regimen.
Vi har vapenexporten. Svenska vapen dödar människor i väpnade konflikter världen över. Ibland är det till och med svenska soldater som skjuter, eller dör.
Den här listan kan göras hur lång som helst.
Det beror på att det finns så många dödsorsaker som är betydligt större problem än terrorism.
Om regeringen verkligen anser att det är värt vad som helst att rädda ett liv, och sätter sig i sinnet att göra just det, så råder det ingen brist på bättre saker att satsa på.
Andra saker än att slösa bort våra skattepengar och ta ifrån oss vår frihet för en fullständigt meningslös övervakning.
Man ger alltså upp vår frihet och vår integritet och öser ut skattemiljarder för att stoppa en terrorism som knappt fanns till att börja med.
Och dessutom med en metod som är garanterat helt verkningslös. (Om terroristerna inte vill få sina rörelser spårade kan de helt sonika strunta i att ta med sig mobilen. Vill de kunna kommunicera med mobiltelefoner eller över nätet, utan att ådra sig misstankar, kan de använda enkla kodord. Och så vidare.)
Retoriken vi får höra när övervakningen ska motiveras är att om vi kan rädda ett enda liv med övervakningens hjälp, så är det värt det.
Låt oss titta närmare på detta.
År 2010 tog 1442 personer sina liv i Sverige. Ändå har vi en psykiatri som mest liknar ett dåligt skämt. Vad skulle det vara värt att rädda ett enda liv med förbättrad psykiatri?
Den övriga vården liknar också alltmer ett dåligt skämt. Vi hör nästan dagligen om överbeläggning, smuts, underbemanning och slarv. Hur många människoliv kostar detta årligen? Kunde det inte vara värt något att rädda ett av dessa liv?
Vi har folkhälsan. Psykosociala arbetsmiljöer som ger oss utbrändhet och hjärt- och kärlsjukdomar via stress är mycket vanliga i vårt land. Våra matvanor förstör våra blodkärl och ger oss diabetes och stroke.
Vi har missbruket. Knarket skördar offer hela tiden, både direkt i form av överdoser och indirekt i form av relaterade sjukdomar och kriminalitet. Alkoholister dör av skrumplever och störtblödningar, och kör bil i fyllan och dödar folk i trafiken.
Vi har migrationsverket. De utvisar, i strid med FN:s och EU:s konventioner om mänskliga rättigheter, människor till länder där det föreligger en akut risk att de avrättas av den styrande regimen.
Vi har vapenexporten. Svenska vapen dödar människor i väpnade konflikter världen över. Ibland är det till och med svenska soldater som skjuter, eller dör.
Den här listan kan göras hur lång som helst.
Det beror på att det finns så många dödsorsaker som är betydligt större problem än terrorism.
Om regeringen verkligen anser att det är värt vad som helst att rädda ett liv, och sätter sig i sinnet att göra just det, så råder det ingen brist på bättre saker att satsa på.
Andra saker än att slösa bort våra skattepengar och ta ifrån oss vår frihet för en fullständigt meningslös övervakning.
söndag 30 juni 2013
Lille Fredrik...
Idag tänkte jag frångå en av mina principer som bloggare och be dig se en filmsnutt. Den är inte lång, bara två och en halv minut. Here goes:
Så. Man kan ha sina åsikter om argumentens hållbarhet, men jag hakade upp mig på en retorisk figur Reinfeldt använde sig av. Han säger, ungefär 48 s in i klippet: "Det är ungefär som att säga till det svenska folket att jag gick med i Moderaterna för att jag inte trodde på frihet."
Fredrik Reinfeldt.
Om du trodde på frihet skulle du inte ha piskat dina partikamrater att rösta för FRA-lagen. Du skulle heller inte ha drivit igenom ett ja till datalagringsdirektivet, luckrat upp LEK så att det blir lättare för staten att samla in, spara och i förlängningen missbruka information om medborgare som inte är misstänkta för något brott över huvud taget.
Om du trodde på frihet skulle du inte införa massövervakning i terroristskräckens namn, du skulle i stället klargöra att terrorism är ett akademiskt problem i Sverige och att det är löjligt att lägga resurser på att jaga terrorister i Sverige idag.
Om du trodde på frihet skulle du ha en justitieminister värd namnet, som aldrig skulle komma på tanken att föreslå gredelina kuvert, genvägar till fällande domar eller att personal utan polisiär kompetens ska få rätt att genomföra exempelvis husrannsakan. Bara för att nämna några få exempel ur en pinsamt lång lista.
Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera att lagar används för "signalering", som narkotikalagstiftningen, som har en gummiparagraf som ger polisen rätt att släpa ner vilken medborgare som helst med en motivering som kan vara godtyckligt illa underbyggd: "Du verkar lite torr i halsen."
Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera en barnpornografilagstiftning som gör det olagligt att titta på barnporr, vilket innebär att det är omöjligt för medborgarna att veta vad som är barnporr och inte. Och du skulle heller inte acceptera att teckningar kan vara olagliga att inneha eller titta på.
Om du trodde på frihet.
Tror man på frihet, och har någon som helst aning om hur verkligheten ser ut idag, är det omöjligt att sympatisera med Moderaterna.
Samma sak kan tyvärr sägas om alla partier i vår riksdag.
Det finns precis ett parti i Sverige som över huvud taget intresserar sig för frihet. Det partiet heter Piratpartiet.
Så. Man kan ha sina åsikter om argumentens hållbarhet, men jag hakade upp mig på en retorisk figur Reinfeldt använde sig av. Han säger, ungefär 48 s in i klippet: "Det är ungefär som att säga till det svenska folket att jag gick med i Moderaterna för att jag inte trodde på frihet."
Fredrik Reinfeldt.
Om du trodde på frihet skulle du inte ha piskat dina partikamrater att rösta för FRA-lagen. Du skulle heller inte ha drivit igenom ett ja till datalagringsdirektivet, luckrat upp LEK så att det blir lättare för staten att samla in, spara och i förlängningen missbruka information om medborgare som inte är misstänkta för något brott över huvud taget.
Om du trodde på frihet skulle du inte införa massövervakning i terroristskräckens namn, du skulle i stället klargöra att terrorism är ett akademiskt problem i Sverige och att det är löjligt att lägga resurser på att jaga terrorister i Sverige idag.
Om du trodde på frihet skulle du ha en justitieminister värd namnet, som aldrig skulle komma på tanken att föreslå gredelina kuvert, genvägar till fällande domar eller att personal utan polisiär kompetens ska få rätt att genomföra exempelvis husrannsakan. Bara för att nämna några få exempel ur en pinsamt lång lista.
Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera att lagar används för "signalering", som narkotikalagstiftningen, som har en gummiparagraf som ger polisen rätt att släpa ner vilken medborgare som helst med en motivering som kan vara godtyckligt illa underbyggd: "Du verkar lite torr i halsen."
Om du trodde på frihet skulle du inte acceptera en barnpornografilagstiftning som gör det olagligt att titta på barnporr, vilket innebär att det är omöjligt för medborgarna att veta vad som är barnporr och inte. Och du skulle heller inte acceptera att teckningar kan vara olagliga att inneha eller titta på.
Om du trodde på frihet.
Tror man på frihet, och har någon som helst aning om hur verkligheten ser ut idag, är det omöjligt att sympatisera med Moderaterna.
Samma sak kan tyvärr sägas om alla partier i vår riksdag.
Det finns precis ett parti i Sverige som över huvud taget intresserar sig för frihet. Det partiet heter Piratpartiet.
lördag 22 juni 2013
Svinhugg går igen
I Ekot idag sändes ett inslag som fick mig att vilja kräkas. Igen.
Återigen ser vi en "journalistik" som helt okritiskt lyfter fram rent trams som om det vore giltiga och viktiga argument.
Vi har i botten den stackars dåren Kjell Sundvall, som gett oss filmer som t.ex. Jägarna och Jägarna 2. Som likt en papegoja rapar upp minst sagt vilda spekulationer om hur streamingtjänster som t.ex. YouTube skulle minska hans intäkter.
Resonemanget följer ett känt mönster; man antar att en nedladdning/streamad film är en förlorad biobiljett. Vilket är helt vansinnigt; de vet förstås inte om den som streamar har köpt någon biobiljett eller ej. De vet inte heller om vederbörande har köpt filmen i fråga på DVD. (Jägarna 2 som användes som exempel kanske inte har kommit ut på DVD ännu, men vi talar om principer här.) Och — framför allt — de har ingen aning om huruvida det var ett val mellan att å ena sidan ladda ner/streama filmen eller å andra sidan se den på bio. Det kan förstås vara det i enstaka fall, men det är nog allt i just enstaka fall i så fall.
Dessutom saltar Sundvall resonemanget med ett märkligt antagande om att en uppföljare till en film som av något slags naturlag blir lika populär som den första filmen.
Nå, Sundvall må vara en lättlurad stackare. Det är hans rätt och privilegium. Men vi har också en journalist.
Som alltså helt okritiskt förmedlar Sundvalls trams, och lyfter fram det som vettig argumentation. Utan att ens fundera över om de siffror Sundvall nämner kan vara korrekta eller ens kontrollerbara.
En journalist måste för det första förstå att om man okritiskt bara basunerar ut trams av det här slaget, så kommer det att accepteras som en giltig argumentation av många lyssnare. Det handlar alltså om ren desinformation.
Dessutom gör man som journalist sig själv en stor otjänst om man bidrar till att ropa efter hårdare övervakning, eller, som i det här fallet, mer censur. Våra internetleverantörer blockerar redan idag sajter som påstås innehålla t.ex. barnporr.
Jag säger "påstås", för det finns inga juridiska processer som säkerställer att de blockerade sajterna verkligen sprider material som är förbjudet enligt svensk lag.
Det finns heller ingen transparens som gör det möjligt för dig och mig att kontrollera vilka sajter som spärras eller varför just de sajterna spärras.
Detta är alltså något som en svensk journalist vill ha mer av, eftersom han propagerar för att blockera sajter som streamar film utan upphovsrättsinnehavarens medgivande. Han nämner dessutom den befintliga censuren, som våra internetleverantörer alltså genomför frivilligt, på ett sätt som får mig att känna att han vill ta udden av det hela; vi gör det redan och vi dör inte av det, så det är inte farligt.
Jag undrar bara när våra journalister blev vår fria demokratis svurna fiender, och varför.
Återigen ser vi en "journalistik" som helt okritiskt lyfter fram rent trams som om det vore giltiga och viktiga argument.
Vi har i botten den stackars dåren Kjell Sundvall, som gett oss filmer som t.ex. Jägarna och Jägarna 2. Som likt en papegoja rapar upp minst sagt vilda spekulationer om hur streamingtjänster som t.ex. YouTube skulle minska hans intäkter.
Resonemanget följer ett känt mönster; man antar att en nedladdning/streamad film är en förlorad biobiljett. Vilket är helt vansinnigt; de vet förstås inte om den som streamar har köpt någon biobiljett eller ej. De vet inte heller om vederbörande har köpt filmen i fråga på DVD. (Jägarna 2 som användes som exempel kanske inte har kommit ut på DVD ännu, men vi talar om principer här.) Och — framför allt — de har ingen aning om huruvida det var ett val mellan att å ena sidan ladda ner/streama filmen eller å andra sidan se den på bio. Det kan förstås vara det i enstaka fall, men det är nog allt i just enstaka fall i så fall.
Dessutom saltar Sundvall resonemanget med ett märkligt antagande om att en uppföljare till en film som av något slags naturlag blir lika populär som den första filmen.
Nå, Sundvall må vara en lättlurad stackare. Det är hans rätt och privilegium. Men vi har också en journalist.
Som alltså helt okritiskt förmedlar Sundvalls trams, och lyfter fram det som vettig argumentation. Utan att ens fundera över om de siffror Sundvall nämner kan vara korrekta eller ens kontrollerbara.
En journalist måste för det första förstå att om man okritiskt bara basunerar ut trams av det här slaget, så kommer det att accepteras som en giltig argumentation av många lyssnare. Det handlar alltså om ren desinformation.
Dessutom gör man som journalist sig själv en stor otjänst om man bidrar till att ropa efter hårdare övervakning, eller, som i det här fallet, mer censur. Våra internetleverantörer blockerar redan idag sajter som påstås innehålla t.ex. barnporr.
Jag säger "påstås", för det finns inga juridiska processer som säkerställer att de blockerade sajterna verkligen sprider material som är förbjudet enligt svensk lag.
Det finns heller ingen transparens som gör det möjligt för dig och mig att kontrollera vilka sajter som spärras eller varför just de sajterna spärras.
Detta är alltså något som en svensk journalist vill ha mer av, eftersom han propagerar för att blockera sajter som streamar film utan upphovsrättsinnehavarens medgivande. Han nämner dessutom den befintliga censuren, som våra internetleverantörer alltså genomför frivilligt, på ett sätt som får mig att känna att han vill ta udden av det hela; vi gör det redan och vi dör inte av det, så det är inte farligt.
Jag undrar bara när våra journalister blev vår fria demokratis svurna fiender, och varför.
torsdag 23 maj 2013
Ska vi ha en chans 2014?
Piratpartiet bildades när folk var arga på The Pirate Bay-rättegången.
Det enda pionjärerna behövde göra var att elda på den ilska som redan fanns. Populariteten sköt i höjden och gav oss två parlamentariker i EU.
Sedan började folks ilska kretsa kring andra saker. Och våra siffror började dala.
Sverigedemokraterna är vår motpol inte bara ideologiskt utan också vad beträffar överlappet mellan vad folk är arga på och vilken politik de driver. Missnöjet med etablissemanget är så stort att vissa är beredda att rösta på SD bara för att de överhuvud taget verkar bry sig om något. Och med "något", avser vi här något som anses värt att bry sig i, som t.ex. kriminalitet. Till skillnad från något som det inte anses värt att bry sig i, som fildelning. Att deras politik sedan föreskriver helt vansinniga åtgärder är faktiskt inte så viktigt som en kan tro.
Så, om vi ska vinna sympatier i någon större omfattning, måste vi försöka oss på en liknande balansgång som den miljöpartiet ägnar sig åt; att agera på frågor som engagerar folket, och ha hjärtefrågorna som ideologisk grund men låta frågorna själva sitta lite på undantag.
Vi kan inte stå med pekpinnar och säga åt folk att, "Ey! Ni är arga på fel saker! Ni ska vara arga på XXX, det är ju jätteviktigt!!!", eller hur?
Om inte berget kommer till Muhammed, får Muhammed gå till berget.
Därför är vårt breddningsarbete extremt viktigt, men det är inte bara viktigt att vi breddar oss, det är också viktigt hur vi breddar oss. Vi kan ha alla åsikter vi vill om saker folk skiter i, men det, pja, skiter de i.
Så var går gränsen mellan att vara populist och att vara opportunist? Well, populisten säger precis det hen tror att folk vill höra. Opportunisten nöjer sig med att diskutera frågor som folk engageras av.
Vill en få smöret sålt, är det helt enkelt bättre att ge sig ut på marknaden än att stanna hemma. Huruvida en får behålla pengarna, är en helt annan fråga.
Upplopp och ansvar
Det första som händer när det hettar till i samhället tycks vara att folk blir arga och gör det folk gör när de blir arga: beter sig som idioter.
Jag läser kommentarer om att det är regeringens fel, och motkommentarer som säger att det är individernas fel, jag ser socialarbetare kalla dessa människor — som gör saker som är ungefär lika oacceptabla som saker deras klienter gör varje dag — för "löss", jag ser korttänkta militärer skriva upprört om bortskämda slynglar som inte är tacksamma för alla möjligheter de har fått av vårt fantastiska land.
Det stämmer att det är regeringens fel. Det stämmer också att det är individernas ansvar att bete sig som folk. Det stämmer också att händelseförloppen påverkas av våra myndigheter, medierapportering, debatt och desinformation på nätet, vädret, välj själv.
Allt hänger ihop.
Kallar du dem för bortskämda slynglar kommer de inte att stanna upp och tänka "fan, vad dumt av mig, det är nog bäst att jag skärper mig". De kommer (med rätta) att skrika åt dig att du är en idiot som inget begriper, och de kommer kanske (utan rätt) att kasta sten på dig.
Kallar du dem löss visar du bara vad för virke du själv är gjord av.
Försöker du friskriva regeringen, migrationsverket, vården, nätdebattörerna, ras- och muslimhatarna, skolan, de giriga direktörerna och kommunpamparna, ålderdomshemmen och dig själv från ansvar, visar du bara att du inte förstår den grundläggande premissen:
Allt. Hänger. Ihop.
Så ta ditt individuella ansvar och försök förmå samhället, vilken aspekt av det som det nu råkar vara du kan påverka, att ta sitt. Försök få individer omkring dig att ta sitt. Det är det enda sättet att få dem som eldar och kastar sten att ta sitt.
onsdag 27 februari 2013
I efterdyningarna
Här finns ett fint pressmeddelande från Piratpartiet, som sammanfattar hur det gick till när The Pirate Bay bytte ISP från Piratpartiet i Sverige till Piratpartiet i Norge och det Katalanska Piratpartiet.
Det är inte särskilt långt eller svårläst, formuleringarna är raka och pedagogiska, det finns inget som är krångligt eller svårt att förstå.
Att prasselmedia och upphovsrättsindustrins företrädare skriver att Piratpartiet "vek sig" och att Piratpartiet "stryper internet" för The Pirate Bay är inte att förvånas över; de lever i sina världar och agerar därefter, på gott och ont. I det här fallet på gott, för att Piratpartiet får publicitet, och på ont, eftersom det de skriver blir lögn och förbannad dikt.
Men att pirater ägnar sig åt samma retorik känns riktigt pinsamt. Ska det vara så otroligt svårt att ta reda på enkla basfakta? Det enda som krävs är att man läser pressmeddelandet.
På vilket sätt menar man att Piratpartiet eller dess styrelse har "vikt sig" eller "strypt accessen" när varken Piratpartiet som parti eller dess styrelse hade något att säga till om i det tagna beslutet?
Det var The Pirate Bay själva som valde att byta ISP. Ett beslut som varken Piratpartiet eller dess styrelse deltog i eller hade makt eller rätt att påverka. Det var The Pirate Bay som tog beslutet. Ingen annan.
Ett mycket bra beslut om någon frågar mig.
Det är inte särskilt långt eller svårläst, formuleringarna är raka och pedagogiska, det finns inget som är krångligt eller svårt att förstå.
Att prasselmedia och upphovsrättsindustrins företrädare skriver att Piratpartiet "vek sig" och att Piratpartiet "stryper internet" för The Pirate Bay är inte att förvånas över; de lever i sina världar och agerar därefter, på gott och ont. I det här fallet på gott, för att Piratpartiet får publicitet, och på ont, eftersom det de skriver blir lögn och förbannad dikt.
Men att pirater ägnar sig åt samma retorik känns riktigt pinsamt. Ska det vara så otroligt svårt att ta reda på enkla basfakta? Det enda som krävs är att man läser pressmeddelandet.
På vilket sätt menar man att Piratpartiet eller dess styrelse har "vikt sig" eller "strypt accessen" när varken Piratpartiet som parti eller dess styrelse hade något att säga till om i det tagna beslutet?
Det var The Pirate Bay själva som valde att byta ISP. Ett beslut som varken Piratpartiet eller dess styrelse deltog i eller hade makt eller rätt att påverka. Det var The Pirate Bay som tog beslutet. Ingen annan.
Ett mycket bra beslut om någon frågar mig.
onsdag 20 februari 2013
Hur fanatiska är vi?
Han bad en bön till gud. Han tänkte att nu må det bära eller brista, måtte jag snart vakna upp i paradiset, som martyr, som utlovat.Jag har en bekant som tjänstgjorde som soldat i kriget mellan Iran och Irak. Någon gång kom ämnet religion upp, och han deklarerade genast att han hatade religion. Och han motiverade det med att han sett människor hoppa jämfota ut i minfält för att de trodde att de skulle komma till paradiset om de då dog.
Så började han hoppa jämfota ut i minfältet.
Det är ett exempel på var man kan hamna när man har en fanatisk syn på tillvaron, i det här fallet fanatisk religiositet.
Men fanatism kan vara av andra slag. Exempelvis politisk.
Piratpartiets styrelse har nyligen mottagit hotbrev från den s.k. Rättighetsalliansen, som, på grund av den lagstiftning vi vill ändra, anser sig kunna idka utpressning mot ett politiskt parti, som inte ägnar sig åt någon olaglig verksamhet.
Piratpartiets styrelse har dessutom, som en liten "bonus", fått närkontakt med partiets fanatiker.
Jag har tidigare skrivit spaltmeter om hur Piratpartiet inte är ett liberalt parti. Jag borde kanske varit tydligare med att vad jag menade var att Piratpartiet inte är ett extremliberalt parti.
Lika lite som vi är extremhöger eller extremvänster eller extrem-(stoppa in vad fan som helst).
Vi är inte extremister.
Vi förväntar oss inte att våra representanter ska hoppa ut i några minfält, vare sig bokstavligen eller bildligen.
Vårt raison d'être är att vi vill skapa ett mänskligare samhälle.
Då måste vi börja med att vara mänskliga mot varandra.
Och det börjar med att inte kräva av våra styrelsemedlemmar att de ska hoppa ut i minfältet för vår skull.
Att stå för våra åsikter är en sak. Att begå harakiri för dem är förvisso ett sätt att visa att man menar allvar, men det är ett väldigt dumt och onödigt sätt. Dumt för att det blir som lite svårt att fortsätta verka för sin sak efteråt. Onödigt för att det inte är det enda sättet att stå för sin åsikt.
Vi kan hitta bättre sätt att stå för våra åsikter. Det vi måste göra nu är att stötta varandra i stället för att springa fiendens ärenden och ägna oss åt interna bråk.
Låt oss t.ex. se om vi kan hjälpa styrelsen att betala eventuella böter/andra kostnader genom något slags crowdfunding-projekt. Ett sådant projekt kan ge oss otroligt mycket goodwill.
Där har du ett bättre sätt att visa vad vi står för. Kan du komma på något mer?
Edit: mer läsning (kommer att uppdateras lite då och då):
Tidningar/nyhetsartiklar:
"Lokal"media:
Sundsvalls Tidning: http://st.nu/start/inrikes/1.5601370-nya-forsok-att-stoppa-pirate-bay
Norrköpings Tidning: http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid
GP (Göteborgsposten): http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1319137-nya-forsok-att-stoppa-pirate-bay
Norrländska Socialdemokraten: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID
Helsingbords Dagblad: http://hd.se/inrikes/2013/02/19/nya-forsok-att-stoppa-pirate-bay/?from
Närkes Allehanda: http://na.se/nyheter/orebro/1.1983189-nya-forsok-att-stoppa-pirate-bay
"Riks"media:
Länkar på Engelska:
Bloggar:
Styrelse/Ledning:
Anton Nordenfur (styrelsen): http://anton.nordenfur.se/piratpartiet-hotas-med-stamning-for-tpb-hjalp/
Fredrik Holmbom (styrelsen): http://blog.humblebee.net/2013/02/piratpartiet-det-kom-ett-brev.html
Christian Engström (MEP): http://christianengstrom.wordpress.com/2013/02/19/och-sa-kom-utpressningshotet-fran-rattighetsalliansen/
Anna Troberg (PL): http://www.annatroberg.se/2013/02/19/piratpartiet-utsatts-for-utpressning/
Andra Bloggar:
Emma Opassande: http://opassande.se/2013/02/19/rattighetsalliansen-suger/
Marit Deldén: http://www.maritdelden.se/index.php/2013/02/19/piratpartiet-hotas-av-rattighetsalliansen/
Henrik Brändén: http://henrikb2.wordpress.com/2013/02/19/skamlig-utpressning/
Upphovsreträtt: http://upphovsretratt.blogspot.se/2013/02/sa-kom-stamningen.html
Sagor från Livbåten: http://fridholm.net/2013/02/20/varfor-inte-hota-ett-politiskt-parti-om-det-fungerar/
Mina Moderata Karameller: http://minamoderatakarameller.blogspot.se/2013/02/rattighetsalliansen-ar-pa-gang-igen.html
Signerat Kjellberg: http://signeratkjellberg.se/2013/02/oacceptabelt-utpressningshot-mot-piratpartiet-blogg100.html
Mikael Persson: http://www.imike.se/2013/02/blogg100-det-ar-okej-att-bli-pirat/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)