The EFF has an online article showing how to clear and pause your web search history in a few simple steps.
However, this didn't work for me; when I tried to direct my browser to https://google.com/history, as instructed, I was automatically redirected to my iGoogle page.
What I did instead: I clicked the gear symbol in the upper right corner and selected "Web History". That had the same effect.
The EFF encourages us to do this before March 1st, when Googles new privacy policy takes effect. But if you read this after March 1st, do it anyway; the less they know about your habits, the better.
Hat tip to Beelzebjörn (in Swedish).
onsdag 22 februari 2012
tisdag 21 februari 2012
Politik och tillväxt
Det argumenteras ofta fram och tillbaka om vad som är bäst, fri marknad eller planekonomi, och även folk som är överens om hur de vill ha det kivas gärna om detaljer; hur fri ska marknaden vara, helt utan begränsningar eller begränsad, och i så fall hur begränsad och på vilka sätt.
Det påstås, märkligt nog, ganska ofta att en eller annan modell är bättre för tillväxten än andra. Trots att den ekonomiska modellen har föga att göra med det som driver tillväxten.
Det som driver tillväxten, och alltid har drivit tillväxten, är den tekniska utvecklingen.
Den första samhällsmodell vi känner till brukar vi kalla jägarsamhället; vi var nomader och levde av jakt, och följde våra bytesdjurs rörelser.
Därefter lärde vi oss att bruka jord. Då blev vi tvungna att skaffa fasta bosättningar, vid våra åkrar och grönsaksland. Men å andra sidan blev vi mindre beroende av jaktlyckan.
Vi lärde oss att bruka spjut, slungor, kilar, hjul, pil och båge, hammare, yxor, och i varje steg blev vi effektivare.
Vikingarnas långbåtar var snabba och lätta, sjövärdiga och mångsidiga. Koggen, som kom därefter, hade höga sidor och var stabil och kunde ta mycket mera last. Plötsligt kunde sjöfarten över Östersjön gå med stora laster och handeln började blomstra.
Boktryckarkonsten gjorde att folk slapp sitta och kopiera böcker för hand, och satte också punkt för kopiatörernas möjligheter att ändra texten. Rätta fel, ändra formuleringar, till och med lägga till och dra ifrån. Och, förstås, införa nya fel. Den innebar dock inte någon omedelbar ökning av den ekonomiska tillväxten, vi återkommer till det senare.
Den industriella revolutionen innebar att man plötsligt hade en mekanisk världens starkaste man som kunde jobba hur hårt som helst dagarna i ända och göra samma sak outtröttligen. Bland annat. Och ekonomin exploderade, grunden till västvärldens relativa välstånd av idag lades då.
Den största utmaningen vi står inför, i ekonomiskt hänseende, är förstås att låta tekniken blomstra så att den kan driva den ekonomiska utvecklingen vidare in i informationssamhället.
Det är här någonstans våra politiker går fel.
Lobbyisterna säger att ACTA ska göra det möjligt för företag att tjäna pengar på sina idéer, innovationer, designer, whatever. De har till och med mage att påstå att ACTA skulle gynna de mänskliga rättigheterna.
Lobbyisterna säger att IPRED och datalagringsdirektivet ska göra det möjligt för upphovsmän att tjäna pengar på sina verk.
Tjänstemännen påstår att datalagringsdirektivet, FRA-lagen och dess utvidgningar ska skydda oss mot terrorism.
Allt detta är lögner och trams, vilket du kan läsa mer om ifall du följer länkarna.
Vi befinner oss mitt i en revolution. En informationsrevolution. Det är rörigt, det är omöjligt att överblicka. Inte ens de som vinnlägger sig om att hålla koll klarar av det. Revolutionen ruckar på samhällets fundament. Detta skrämmer makthavarna till stolligheter en masse. Vi har en regering av partier som traditionellt har påstått sig stå för frihet, men som nu endast använder sin makt till fler och hårdare lagar, mer batonger, och mer övervakning.
Denna rädsla finns naturligtvis också hos storföretagen, och det är den rädslans fula tryne vi ser i ACTA.
Vad vi behöver göra är att släppa informationen fri. Åtminstone i större utsträckning än någon politiker eller företagsledare vågar tänka sig. För informationen är den nya teknikens essens, på samma sätt som ångmaskinens energi var den industriella revolutionens.
För att tillväxten ska kunna fortsätta, måste tekniken fortsätta utvecklas. För att tekniken ska kunna fortsätta utvecklas, måste informationen i allt väsentligt vara fri.
Låt oss återgå till historien.
Bocktryckarkonstens barndom var svår. Den katolska kyrkans munkar kopierade böcker manuellt och det var så böcker skulle kopieras, punkt. Om man tillät böcker att tryckas skulle man förlora makten över det skrivna ordet. När England som första land började tillåta boktryckande, var det så hårt reglerat att drottningen kunde censurera allt efter behag. Bocktryckandet fortsatte vara hårt reglerat; även de allmänna biblioteken hade en tuff barndom. (Hur skulle boktryckarna tjäna pengar om folk kunde låna böcker gratis?)
Ledde boktryckarkonsten till någon ekonomisk expansion att tala om? Kanske, i sinom tid, när böcker blev billiga nog för gemene man att ha råd med, och allmänna bibliotek fanns för att tillfredsställa kunskapstörsten hos dem som ändå inte hade råd, eller som bara inte ville köpa dyra faktaböcker. (Faktaböcker trycks i små upplagor och blir därigenom dyrare än kioskvältare.)
Industrisamhället, då? Pja, James Watt hade ju lyckats fixa patent på ångmaskinen, och det anses allmänt att hans patent fördröjde revolutionen så länge det gällde. Men så fort patenttiden löpte ut, började konkurrenter vidareutveckla maskinen, och så blev det snurr på hjulen på riktigt. Ekonomin blomstrade!
Vi befinner oss i en tid då vår ekonomi är helt avhängig den ständiga tillväxten.
Vi befinner oss i en tid som präglas av en teknisk revolution.
Och vad har våra politiker lärt av historien?
De söker kväsa den tekniska revolutionen, förlama den, stympa den, belägga den med munkavle; vi har FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, ACTA, vi har i USA sett SOPA och PIPA gå åt pipsvängen, man gör allt för att stoppa tekniken. Stoppa den ekonomiska tillväxten.
Regeringen talar gärna om "tid för ansvar" just för att glida undan ansvaret för vår gemensamma ekonomi. Att ta ansvar vore att ge forskningen, företagen och kreatörerna en chans att blomstra. Vi skulle kunna vara först på plan, och därmed få chansen att bli störst, bäst och vackrast.
Då krävs en helt annan politik. En som släpper informationen fri.
Det påstås, märkligt nog, ganska ofta att en eller annan modell är bättre för tillväxten än andra. Trots att den ekonomiska modellen har föga att göra med det som driver tillväxten.
Det som driver tillväxten, och alltid har drivit tillväxten, är den tekniska utvecklingen.
Den första samhällsmodell vi känner till brukar vi kalla jägarsamhället; vi var nomader och levde av jakt, och följde våra bytesdjurs rörelser.
Därefter lärde vi oss att bruka jord. Då blev vi tvungna att skaffa fasta bosättningar, vid våra åkrar och grönsaksland. Men å andra sidan blev vi mindre beroende av jaktlyckan.
Vi lärde oss att bruka spjut, slungor, kilar, hjul, pil och båge, hammare, yxor, och i varje steg blev vi effektivare.
Vikingarnas långbåtar var snabba och lätta, sjövärdiga och mångsidiga. Koggen, som kom därefter, hade höga sidor och var stabil och kunde ta mycket mera last. Plötsligt kunde sjöfarten över Östersjön gå med stora laster och handeln började blomstra.
Boktryckarkonsten gjorde att folk slapp sitta och kopiera böcker för hand, och satte också punkt för kopiatörernas möjligheter att ändra texten. Rätta fel, ändra formuleringar, till och med lägga till och dra ifrån. Och, förstås, införa nya fel. Den innebar dock inte någon omedelbar ökning av den ekonomiska tillväxten, vi återkommer till det senare.
Den industriella revolutionen innebar att man plötsligt hade en mekanisk världens starkaste man som kunde jobba hur hårt som helst dagarna i ända och göra samma sak outtröttligen. Bland annat. Och ekonomin exploderade, grunden till västvärldens relativa välstånd av idag lades då.
Den största utmaningen vi står inför, i ekonomiskt hänseende, är förstås att låta tekniken blomstra så att den kan driva den ekonomiska utvecklingen vidare in i informationssamhället.
Det är här någonstans våra politiker går fel.
Lobbyisterna säger att ACTA ska göra det möjligt för företag att tjäna pengar på sina idéer, innovationer, designer, whatever. De har till och med mage att påstå att ACTA skulle gynna de mänskliga rättigheterna.
Lobbyisterna säger att IPRED och datalagringsdirektivet ska göra det möjligt för upphovsmän att tjäna pengar på sina verk.
Tjänstemännen påstår att datalagringsdirektivet, FRA-lagen och dess utvidgningar ska skydda oss mot terrorism.
Allt detta är lögner och trams, vilket du kan läsa mer om ifall du följer länkarna.
Vi befinner oss mitt i en revolution. En informationsrevolution. Det är rörigt, det är omöjligt att överblicka. Inte ens de som vinnlägger sig om att hålla koll klarar av det. Revolutionen ruckar på samhällets fundament. Detta skrämmer makthavarna till stolligheter en masse. Vi har en regering av partier som traditionellt har påstått sig stå för frihet, men som nu endast använder sin makt till fler och hårdare lagar, mer batonger, och mer övervakning.
Denna rädsla finns naturligtvis också hos storföretagen, och det är den rädslans fula tryne vi ser i ACTA.
Vad vi behöver göra är att släppa informationen fri. Åtminstone i större utsträckning än någon politiker eller företagsledare vågar tänka sig. För informationen är den nya teknikens essens, på samma sätt som ångmaskinens energi var den industriella revolutionens.
För att tillväxten ska kunna fortsätta, måste tekniken fortsätta utvecklas. För att tekniken ska kunna fortsätta utvecklas, måste informationen i allt väsentligt vara fri.
Låt oss återgå till historien.
Bocktryckarkonstens barndom var svår. Den katolska kyrkans munkar kopierade böcker manuellt och det var så böcker skulle kopieras, punkt. Om man tillät böcker att tryckas skulle man förlora makten över det skrivna ordet. När England som första land började tillåta boktryckande, var det så hårt reglerat att drottningen kunde censurera allt efter behag. Bocktryckandet fortsatte vara hårt reglerat; även de allmänna biblioteken hade en tuff barndom. (Hur skulle boktryckarna tjäna pengar om folk kunde låna böcker gratis?)
Ledde boktryckarkonsten till någon ekonomisk expansion att tala om? Kanske, i sinom tid, när böcker blev billiga nog för gemene man att ha råd med, och allmänna bibliotek fanns för att tillfredsställa kunskapstörsten hos dem som ändå inte hade råd, eller som bara inte ville köpa dyra faktaböcker. (Faktaböcker trycks i små upplagor och blir därigenom dyrare än kioskvältare.)
Industrisamhället, då? Pja, James Watt hade ju lyckats fixa patent på ångmaskinen, och det anses allmänt att hans patent fördröjde revolutionen så länge det gällde. Men så fort patenttiden löpte ut, började konkurrenter vidareutveckla maskinen, och så blev det snurr på hjulen på riktigt. Ekonomin blomstrade!
Vi befinner oss i en tid då vår ekonomi är helt avhängig den ständiga tillväxten.
Vi befinner oss i en tid som präglas av en teknisk revolution.
Och vad har våra politiker lärt av historien?
De söker kväsa den tekniska revolutionen, förlama den, stympa den, belägga den med munkavle; vi har FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, ACTA, vi har i USA sett SOPA och PIPA gå åt pipsvängen, man gör allt för att stoppa tekniken. Stoppa den ekonomiska tillväxten.
Regeringen talar gärna om "tid för ansvar" just för att glida undan ansvaret för vår gemensamma ekonomi. Att ta ansvar vore att ge forskningen, företagen och kreatörerna en chans att blomstra. Vi skulle kunna vara först på plan, och därmed få chansen att bli störst, bäst och vackrast.
Då krävs en helt annan politik. En som släpper informationen fri.
onsdag 15 februari 2012
tisdag 14 februari 2012
95 teser, XLII - XLVIII
Dagens teser:
Nå, om vi då fokuserar på de miljöer där dessa intranät faktiskt finns, så pågår diskussionerna inte alltid så mycket på intranäten som afk, men de pågår. Och de låter sig inte stoppas.
Effekten av företagsledningens förlegade syn på tillvaron blir att deras webbsidor helt sonika blir olästa och ignorerade. Vilket är bra, för det ger de anställda möjlighet att fokusera på sitt jobb i stället. Sitt jobb och... konversationen.
I dagens läge premieras social kompetens, även inom yrken där social kompetens endast innebär att de anställda snackar i stället för att arbeta. Och detta ger ännu mer näring åt konversationen.
Konversationen, som i bästa fall inte bara leder till något som är företaget till fromma, utan till att företaget blir relevant, vitalt och konkurrenskraftigt.
- As with networked markets, people are also talking to each other directlyinside the company—and not just about rules and regulations, boardroom directives, bottom lines.
- Such conversations are taking place today on corporate intranets. But only when the conditions are right.
- Companies typically install intranets top-down to distribute HR policies and other corporate information that workers are doing their best to ignore.
- Intranets naturally tend to route around boredom. The best are built bottom-up by engaged individuals cooperating to construct something far more valuable: an intranetworked corporate conversation.
- A healthy intranet organizes workers in many meanings of the word. Its effect is more radical than the agenda of any union.
- While this scares companies witless, they also depend heavily on open intranets to generate and share critical knowledge. They need to resist the urge to "improve" or control these networked conversations.
- When corporate intranets are not constrained by fear and legalistic rules, the type of conversation they encourage sounds remarkably like the conversation of the networked marketplace.
Nå, om vi då fokuserar på de miljöer där dessa intranät faktiskt finns, så pågår diskussionerna inte alltid så mycket på intranäten som afk, men de pågår. Och de låter sig inte stoppas.
Effekten av företagsledningens förlegade syn på tillvaron blir att deras webbsidor helt sonika blir olästa och ignorerade. Vilket är bra, för det ger de anställda möjlighet att fokusera på sitt jobb i stället. Sitt jobb och... konversationen.
I dagens läge premieras social kompetens, även inom yrken där social kompetens endast innebär att de anställda snackar i stället för att arbeta. Och detta ger ännu mer näring åt konversationen.
Konversationen, som i bästa fall inte bara leder till något som är företaget till fromma, utan till att företaget blir relevant, vitalt och konkurrenskraftigt.
söndag 12 februari 2012
Duktigt feltänk, Fredrik
Fredrik Reinfeldt tycker att vi ska höja pensionsåldern till 75, och öppna för att fler ska kunna byta karriär mitt i livet.
Jag ser gärna att Fredrik byter karriär. Men om vi ska titta på idéerna i stället för att kasta paj:
Höja pensionsåldern.
Gud vad smart. Då kan ännu fler konkurrera om de jobb som inte finns. Så kan man genomföra reallönesänkningar? Eller är det så att punkten där skon egentligen klämmer är att det inte finns några pengar att betala pensioner med, nu när ansvarsfulle Fredrik har bränt statens tillgångar?
Byta karriär mitt i livet.
Alltså hallå...? Den tiden då folk hade samma jobb en hel livstid är förbi. Folk byter karriär flera gånger i livet, det är redan helt normalt och inget som tarvar någon höjd pensionsålder för att en ska hinna med. Men om Reinfeldt menar allvar med detta kanske vi kan vänta oss en studiemedelsreform som ger generösare studielån, kanske rentav studiebidrag, som gör en andra universitets- eller högskoleutbildning möjlig? Vi kanske inte ska hålla andan i väntan på detta.
Ursäkta min bitska ton men det här är så världsfrånvänt att jag blir mörkrädd. Och nej, jag trodde inte att någon i vår regering eller ens riksdag hade någon markkontakt men denna idioti går utanpå det mesta.
Men, det återstår en tolkning.
Det var ju ministermöte strax efter detta utspel, och det är inte helt utan att en misstänker att det här handlade om att hitta ett trevligt samtalsämne för statsministrarna så att de slapp tala om något viktigt eller relevant, som de, hemska tanke, kunnat bli oense om. Det som talar för den teorin är att utspelet är så sällsynt illa genomtänkt och luktar starkt av populism, även om det denna gång verkar vara en populism som riktar sig till andra statsministrar snarare än folket.
Det är illa när det känns som att man behöver förklara för sin egen statsminister att SVT:s Starke man inte är en uppsättning instruktionsfilmer utan satir.
Jag ser gärna att Fredrik byter karriär. Men om vi ska titta på idéerna i stället för att kasta paj:
Höja pensionsåldern.
Gud vad smart. Då kan ännu fler konkurrera om de jobb som inte finns. Så kan man genomföra reallönesänkningar? Eller är det så att punkten där skon egentligen klämmer är att det inte finns några pengar att betala pensioner med, nu när ansvarsfulle Fredrik har bränt statens tillgångar?
Byta karriär mitt i livet.
Alltså hallå...? Den tiden då folk hade samma jobb en hel livstid är förbi. Folk byter karriär flera gånger i livet, det är redan helt normalt och inget som tarvar någon höjd pensionsålder för att en ska hinna med. Men om Reinfeldt menar allvar med detta kanske vi kan vänta oss en studiemedelsreform som ger generösare studielån, kanske rentav studiebidrag, som gör en andra universitets- eller högskoleutbildning möjlig? Vi kanske inte ska hålla andan i väntan på detta.
Ursäkta min bitska ton men det här är så världsfrånvänt att jag blir mörkrädd. Och nej, jag trodde inte att någon i vår regering eller ens riksdag hade någon markkontakt men denna idioti går utanpå det mesta.
Men, det återstår en tolkning.
Det var ju ministermöte strax efter detta utspel, och det är inte helt utan att en misstänker att det här handlade om att hitta ett trevligt samtalsämne för statsministrarna så att de slapp tala om något viktigt eller relevant, som de, hemska tanke, kunnat bli oense om. Det som talar för den teorin är att utspelet är så sällsynt illa genomtänkt och luktar starkt av populism, även om det denna gång verkar vara en populism som riktar sig till andra statsministrar snarare än folket.
Det är illa när det känns som att man behöver förklara för sin egen statsminister att SVT:s Starke man inte är en uppsättning instruktionsfilmer utan satir.
fredag 10 februari 2012
95 teser, XLI
Dagens tes:
Och vad säger då konkurrenterna om detta?
De är förstås tacksamma att vi får sitta och fylla i lösenord i stället för att arbeta.
Bra jobbat, jobbet.
- Companies make a religion of security, but this is largely a red herring. Most are protecting less against competitors than against their own market and workforce.
Säkerhet, ja. Säkerhet är ett sånt där ord som får mig att se rött. På min arbetsplats kan jag öppna ett nytt fönster/en ny flik i min webbläsare, och vara tvungen att fylla i mitt lösenord TRE gånger för att kunna söka efter ett dokument.
Någon ska uppenbarligen ha stryk. Det är visserligen ett stort företag, men det är inga militära produkter och det finns faktiskt inga vettiga anledningar att ha en så löjligt stor säkerhet som man har. Och säkerheten är grus i maskineriet. Allt går saktare för att man måste tjafsa med lösenord här, lösenord där, access hit, access dit.
Tror ni att man förhindrar industrispionage på detta vis? Det tror inte jag. Jag tror inte den typiske industrispionen bara surfar runt på måfå på intranätet och försöker sälja all information hen råkar på. Jag tror att den typiske industrispionen vet precis vilken information hen är intresserad av och ser till att få tag i den. T.ex. genom att låta en person ta anställning eller konsultuppdrag i rätt del av organisationen, och på så vis få tillgång till det data de är intresserade av utan att behöva krångla.
Så vad blir då nettoresultatet av alla fåniga spärrar? Jo, sämre produktivitet och sämre lönsamhet. Och dessutom tär tramset på arbetskraftens tålamod, vilket sänker produktiviteten ytterligare.
Och vad säger då konkurrenterna om detta?
De är förstås tacksamma att vi får sitta och fylla i lösenord i stället för att arbeta.
Bra jobbat, jobbet.
torsdag 9 februari 2012
95 teser, XL
Dagens teser:
- Companies that do not belong to a community of discourse will die.
Som t.ex. deras User Guide för iMac G5, en numera utdaterad modell, men som var det senaste när jag köpte den. Kap. 4 i den beskriver hur man öppnar sin iMac och byter/stoppar i mer minne. Eller den här där de talar om hur man byter hårddisk. Det var faktiskt rätt trevligt när hårddisken i min gamla iMac gav upp.
Kanske inte vad man väntar sig av en datortillverkare som gör datorer som inte verkar vara gjorda för att ta isär överhuvud taget. Och som tillverkar telefoner som det inte går att byta batteri i med mindre än att man lämnar in den på verkstad. Men, credit where credit is due.
Det här med communities och manualer är den gulliga sidan av Apple, och den andra sidan... tja, om de inte får rätsida på den så kan det gå som det står där uppe.
söndag 5 februari 2012
Svar till Johan Linanders "ACTA, Q&A"
Jag skrev följande som en kommentar till den här bloggposten. Läs den först, eller läs åtminstone tills du blivit för förbannad eller förtvivlad eller både och innan du kommer tillbaka hit och fortsätter. Så du får ett hum om vad jag kommenterar. Kommentaren inväntar i skrivande stund moderering så jag postar den här så att ni inte går miste om den:
Vill också passa på att länka till lite annat som har skrivits om ACTA och om tillståndet i svensk politik. Och ge en liten hint om 95 teser.
95 teser, XXXII - XXXIX
Dagens teser:
För en del företag är det förstås så. Men upphovsrättsindustrin har hittills kommit undan med att strunta i det där. Vilket kan vara tillfälligt, vem vet?
Men för mindre företag blir nog detta allt påtagligare för var dag som går. Och då gäller det att hitta in i en gemenskap, en kultur, ett samhälle. Det samhälle som kan vara företagets marknad.
Apple kommer undan ganska bra med sin instängningspolitik än så länge, många jag pratar med förstår inte varför den är dålig. De tycker bara att iPhone och iPad är häftiga gadgets och att man är fånig som irriterar sig på detaljer. En del annars intelligenta personer avfärdar till och med invändningarna mot instängningen som trams.
Och det visar att det finns en marknad, ett samhälle, där Apple faktiskt kommer undan med sina dumheter. En kultur där deras attityd inte bara accepteras, utan till och med hyllas emellanåt. En kultur där Steve Jobs vid sin död i det närmaste helgonförklarades, trots att han egentligen "bara" var en skicklig entrepenör. Det är i och för sig inte så bara, men det är allt han var. Apple fann sin marknads språk.
Det var ingen enkel eller spikrak resa; Apple hade sin första storhetstid på det tidiga 80-talet, kanske framför allt med sin Apple II, en av de första hemdatorerna. En 8-bitarsmaskin med BASIC-tolk i hårdvaran. Sedan skaffade sig Apple ett rykte om att ligga i teknikens framkant genom att vara först med att i kommersiell skala ha en grafisk användarmiljö i sina tidiga Macintosh-modeller. Det var nog ungefär då det blev lite nördigt att använda Apple, på ett positivt sätt. Man talade sin marknads språk och det var då Apple skaffade sig sina första fans.
Men Microsoft och IBM PC — och framför allt alla billigare och bättre "kloner" av PC:n — kom emellan. Apple blev ett företag i periferin och kämpade för sin överlevnad i åratal. Plötsligt var det Microsoft som hade tagit över marknadens språk. Och än idag hör man, förvånande nog, människor påstå att Microsofts produkter är "användarvänliga"; språket har satt sig djupt i det kollektiva medvetandet.
Sedan kom vändningen med iPod och iTunes, som Apple klokt nog erbjöd som gratismjukvara för Windows. Och via iPhone och iPad har man nu slagit sig in på marknaden och är återigen en stor spelare; och Macarna har fått ett uppsving på köpet — även om det i första hand är iPhone och iPad och kringutrustning till dessa som står för Apples framgångar idag.
Det som är lite intressant här är att under det tidiga 80-talet hade Apple en image av att vara innovativa, och att de använde sin innovationskraft till att tämja tekniken i kundens tjänst. Sedan när Windows tog över blev denna image lite skamfilad; folk antydde gärna att Macarna egentligen var bättre, men köpte dem inte. Om man så vill, tog företagets kultur slut innan den mötte köparnas.
Och med Apples återtåg in på arenan så anses de plötsligt vara innovativa teknikhjältar igen. iPhone är ju såå fantastisk, Mac OS X är ju sååå nytt, smart och innovativt (host, host).
Och det är väl bara att gratulera. Och hoppas att framtidens konsumenter är ännu smartare.
Om vi ska avrunda med att titta tillbaka på teserna igen; det är egentligen inte så mycket nytt de säger. Det nya är att marknaden har förändrats och fortsätter att förändras i ett aldrig tidigare skådat tempo. Och de påstår också att marknaden också blir allt svårare att lura, men den kroken har jag lite svårt att nappa på.
- Smart markets will find suppliers who speak their own language.
- Learning to speak with a human voice is not a parlor trick. It can't be "picked up" at some tony conference.
- To speak with a human voice, companies must share the concerns of their communities.
- But first, they must belong to a community.
- Companies must ask themselves where their corporate cultures end.
- If their cultures end before the community begins, they will have no market.
- Human communities are based on discourse—on human speech about human concerns.
- The community of discourse is the market.
För en del företag är det förstås så. Men upphovsrättsindustrin har hittills kommit undan med att strunta i det där. Vilket kan vara tillfälligt, vem vet?
Men för mindre företag blir nog detta allt påtagligare för var dag som går. Och då gäller det att hitta in i en gemenskap, en kultur, ett samhälle. Det samhälle som kan vara företagets marknad.
Apple kommer undan ganska bra med sin instängningspolitik än så länge, många jag pratar med förstår inte varför den är dålig. De tycker bara att iPhone och iPad är häftiga gadgets och att man är fånig som irriterar sig på detaljer. En del annars intelligenta personer avfärdar till och med invändningarna mot instängningen som trams.
Och det visar att det finns en marknad, ett samhälle, där Apple faktiskt kommer undan med sina dumheter. En kultur där deras attityd inte bara accepteras, utan till och med hyllas emellanåt. En kultur där Steve Jobs vid sin död i det närmaste helgonförklarades, trots att han egentligen "bara" var en skicklig entrepenör. Det är i och för sig inte så bara, men det är allt han var. Apple fann sin marknads språk.
Det var ingen enkel eller spikrak resa; Apple hade sin första storhetstid på det tidiga 80-talet, kanske framför allt med sin Apple II, en av de första hemdatorerna. En 8-bitarsmaskin med BASIC-tolk i hårdvaran. Sedan skaffade sig Apple ett rykte om att ligga i teknikens framkant genom att vara först med att i kommersiell skala ha en grafisk användarmiljö i sina tidiga Macintosh-modeller. Det var nog ungefär då det blev lite nördigt att använda Apple, på ett positivt sätt. Man talade sin marknads språk och det var då Apple skaffade sig sina första fans.
Men Microsoft och IBM PC — och framför allt alla billigare och bättre "kloner" av PC:n — kom emellan. Apple blev ett företag i periferin och kämpade för sin överlevnad i åratal. Plötsligt var det Microsoft som hade tagit över marknadens språk. Och än idag hör man, förvånande nog, människor påstå att Microsofts produkter är "användarvänliga"; språket har satt sig djupt i det kollektiva medvetandet.
Sedan kom vändningen med iPod och iTunes, som Apple klokt nog erbjöd som gratismjukvara för Windows. Och via iPhone och iPad har man nu slagit sig in på marknaden och är återigen en stor spelare; och Macarna har fått ett uppsving på köpet — även om det i första hand är iPhone och iPad och kringutrustning till dessa som står för Apples framgångar idag.
Det som är lite intressant här är att under det tidiga 80-talet hade Apple en image av att vara innovativa, och att de använde sin innovationskraft till att tämja tekniken i kundens tjänst. Sedan när Windows tog över blev denna image lite skamfilad; folk antydde gärna att Macarna egentligen var bättre, men köpte dem inte. Om man så vill, tog företagets kultur slut innan den mötte köparnas.
Och med Apples återtåg in på arenan så anses de plötsligt vara innovativa teknikhjältar igen. iPhone är ju såå fantastisk, Mac OS X är ju sååå nytt, smart och innovativt (host, host).
Och det är väl bara att gratulera. Och hoppas att framtidens konsumenter är ännu smartare.
Om vi ska avrunda med att titta tillbaka på teserna igen; det är egentligen inte så mycket nytt de säger. Det nya är att marknaden har förändrats och fortsätter att förändras i ett aldrig tidigare skådat tempo. Och de påstår också att marknaden också blir allt svårare att lura, men den kroken har jag lite svårt att nappa på.
lördag 4 februari 2012
Demonstrationerna mot ACTA
Idag har det demonstrerats mot ACTA runt om i landet.
Jag var på ett fullt Sergels Torg, och hörde på talen, applåderade, buade, ropade "JA!" och "NEJ!", och skanderade "Stoppa ACTA!" med de andra.
Piratpartiets flaggor vajade i den mycket kalla vinden, och jag fick för första gången i mitt liv träffa en massa, för mig nya, pirater. Och ett par som jag träffat förut.
Några av oss fikade på Kulturhuset efteråt, Urban hade dock redan hunnit lämna oss när fotot togs:
Så nu har jag hittat till några nya famnar. Kramar ftw!
Det finns några som har rapporterat om detta:
Enligt en kompis var det c:a 50 pers som var med och demonstrerade i Sundsvall, och han tyckte det var en bra uppslutning.
Edit: Fler länkar: Kulturbloggen, Rapport (SVT)
Edit 2: De har demonstrerat i Borlänge också!
Jag var på ett fullt Sergels Torg, och hörde på talen, applåderade, buade, ropade "JA!" och "NEJ!", och skanderade "Stoppa ACTA!" med de andra.
Piratpartiets flaggor vajade i den mycket kalla vinden, och jag fick för första gången i mitt liv träffa en massa, för mig nya, pirater. Och ett par som jag träffat förut.
Några av oss fikade på Kulturhuset efteråt, Urban hade dock redan hunnit lämna oss när fotot togs:
Så nu har jag hittat till några nya famnar. Kramar ftw!
Det finns några som har rapporterat om detta:
- SVT
- DN
- GP (Göteborg)
- Sydsvenskan (Malmö)
- Aftonbladet
- Expressen (tror att den röda jackan som syns bakom stora piratflaggans överkant är jag)
- SvD (får en bottenplats eftersom de fokuserar på scriptkiddies och förminskar väsentligheterna)
Enligt en kompis var det c:a 50 pers som var med och demonstrerade i Sundsvall, och han tyckte det var en bra uppslutning.
Edit: Fler länkar: Kulturbloggen, Rapport (SVT)
Edit 2: De har demonstrerat i Borlänge också!
Etiketter:
acta,
piratpartiet,
pplive
fredag 3 februari 2012
Var med och demonstrera mot ACTA!
I morgon klockan 12 kommer det att hållas demonstrationer mot ACTA i ett antal städer i Sverige:
Allt detta för att upphovsrättsindustrin vill lösa ett icke-problem.
Åk till din närmaste demonstrationsstad och visa ditt missnöje!
Jag kommer att vara på plats i Stockholm. Kom med, du också!
Edit: det kommer visst att hända saker den 11:e Februari också.
- Stockholm: Sergels Torg kl 12. [Facebook]
- Göteborg: Götaplatsen kl 12. [Facebook]
- Malmö: Stortorget, vid Karl X Gustavs stay kl 12. [Facebook]
- Helsingborg : Magnus Stenbocks-statyn kl 13. [Facebook]
- Umeå : Apberget kl 12. [Facebook]
- Kalmar: Giraffens Köpcentrum kl 12. [Facebook]
- Sundsvall: Torget kl 12. [Facebook]
- Karlstad: Stora Torget kl 12. [Facebook]
- Borlänge: Jussi Björlings torg kl 12. [Facebook]
Allt detta för att upphovsrättsindustrin vill lösa ett icke-problem.
Åk till din närmaste demonstrationsstad och visa ditt missnöje!
Jag kommer att vara på plats i Stockholm. Kom med, du också!
Edit: det kommer visst att hända saker den 11:e Februari också.
onsdag 1 februari 2012
Bra att veta :)
Nästa inlägg från mig i serien om 95 teser, kommer att omfatta hela åtta stycken. (!!!111oneone) Så det kan dröja uppemot en vecka innan det dyker upp. Jobbigt, va?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)