- Companies make a religion of security, but this is largely a red herring. Most are protecting less against competitors than against their own market and workforce.
Säkerhet, ja. Säkerhet är ett sånt där ord som får mig att se rött. På min arbetsplats kan jag öppna ett nytt fönster/en ny flik i min webbläsare, och vara tvungen att fylla i mitt lösenord TRE gånger för att kunna söka efter ett dokument.
Någon ska uppenbarligen ha stryk. Det är visserligen ett stort företag, men det är inga militära produkter och det finns faktiskt inga vettiga anledningar att ha en så löjligt stor säkerhet som man har. Och säkerheten är grus i maskineriet. Allt går saktare för att man måste tjafsa med lösenord här, lösenord där, access hit, access dit.
Tror ni att man förhindrar industrispionage på detta vis? Det tror inte jag. Jag tror inte den typiske industrispionen bara surfar runt på måfå på intranätet och försöker sälja all information hen råkar på. Jag tror att den typiske industrispionen vet precis vilken information hen är intresserad av och ser till att få tag i den. T.ex. genom att låta en person ta anställning eller konsultuppdrag i rätt del av organisationen, och på så vis få tillgång till det data de är intresserade av utan att behöva krångla.
Så vad blir då nettoresultatet av alla fåniga spärrar? Jo, sämre produktivitet och sämre lönsamhet. Och dessutom tär tramset på arbetskraftens tålamod, vilket sänker produktiviteten ytterligare.
Och vad säger då konkurrenterna om detta?
De är förstås tacksamma att vi får sitta och fylla i lösenord i stället för att arbeta.
Bra jobbat, jobbet.
