söndag 8 januari 2012

95 teser, VIII

Dagens tes:
In both internetworked markets and among intranetworked employees, people are speaking to each other in a powerful new way.
 Ja, så är det tveklöst. Jag måste erkänna att det inte är lätt att utveckla så mycket mer kring det, men jag får väl göra som vanligt så får vi se om det blir någon bloggpost av det.

Vi börjar från början och tittar på marknaderna på nätet. Vi kan fokusera på kommersiella marknader för enkelhetens skull.

För inte så jättelänge sedan gick en hårklippningsmaskin sönder för mig. Jag letade rätt på tillverkaren på nätet och upptäckte att de hade en filial i Sverige, och bestämde mig för att kontakta dem.

Jag visste inte vad delen jag behövde hette, så jag fotograferade den och skickade ett mail med bifogat foto.

Jag fick svar att om jag var intresserad kunde di skicka mig en sån för några tior.

All information jag behövde var alltså tillverkaren (stod med stora bokstäver på maskinen) och några dagar senare damp reservdelen ner i min brevlåda.

I äldre tider hade man antingen fått ringa eller skriva snigelpost. I fallet med att ringa hade man ställts inför det delikata problemet att förklara vilken detalj det var man ville ha. I fallet med snigelpost hade det tagit mycket längre tid — på den tiden hade man dessutom fått fotografera med gammeldags film, lämna in för framkallning (vilket man inte säkert ville göra med en gång för en film hade minst 24 bilder och var dyr) — ett dygn för vidarebefordran av brevet, kanske skulle företaget inte haft tid att svara med en gång, kanske skulle de skicka svaret med B-post som tar flera dagar. För att inte tala om all tid alla inblandade måste lägga på det hela.

Det är trivialt att beställa allehanda varor — inklusive färsk mat — från nätet idag. Nu föredrar många i och för sig att klämma på grönsakerna, men det beställs ändå en hel del — både mat och annat — från nätet. Jag beställer numera pizza från nätet; det är enklare än att ringa, jag får det jag vill ha (vilket ofta är en sån där vegetarisk pizza med kronärtskockor och med skinka som extra pålägg :)).

När det gäller arbetsplatser, så har jag bara (modern) erfarenhet av min egen, och där sköter vi en hel del via intranätet; där finns all information vi behöver, alla dokument, all projektplanering, all information om företagsfester och whatnot. Behöver jag få tag i en viss person på firman behöver jag bara hens namn; sedan hittar jag trivialt telefonnummer, mailadress och fysisk adress (med rumsnummer) och kan kontakta henom på vad sätt jag finner bäst.

Vi konverserar visserligen verbalt en hel del, men mycket sker också i mailkonversationer eller via andra verktyg, som exempelvis projektplaneringsverktyg.

Mailkonversationer har den nackdelen att det är lätt för folk som är osäkra att blanda in alldeles för många, och det kan bli en hel del information som far fram och tillbaka som inte berör alla som deltar. Vilket innebär att många ägnar mycket tid åt att ögna igenom mail för att konstatera att det här kan jag strunta i.

Vilket i sin tur får allt fler att skicka ett mail med information som inte är så lätt att framföra muntligen, och när de tryckt på "skicka", ringer de upp mottagaren. Vilket fungerar utmärkt när två personer är inblandade, men när 10 personer är inblandade blir det krångligare; då måste man boka möte och möteslokal med allihopa om man ska träffas, och därför blir det lätt långa mailkonversationer i stället.

Detta är enligt min erfarenhet ett av de mest effektiva sätten att kommunicera; när man pratar med varandra reder man snabbt ut eventuella missförstånd, men i det skrivna kan man vara exakt med loggar, kodsnuttar, dokumentnummer och så vidare.

Men det finns modernare sätt att kommunicera; olika förmer av instant messaging/chattar används allt mer. Jag hjälpte en kille att få igång sin mjukvara via en chatt i Skype häromdagen; det var ett enkelt och smidigt sätt. Bättre än mail på det sättet att man får mer direkt respons och därmed vinner man många, om än inte alla, av fördelarna med ett fysiskt samtal.

Så vi befinner oss helt enkelt i en brytningstid, då vi ännu inte lärt oss att använda det nya på bästa sätt. Men det lär svänga in så småningom; det är en eller ett par generationer som behöver gå i pension först, that's all. Jag kan bara beklaga att en av dem är min egen.