måndag 16 januari 2012

95 teser, XVI

Dagens tes:
Already, companies that speak in the language of the pitch, the dog-and-pony show, are no longer speaking to anyone.
Vad ska man säga om ett sådant påstående? Jag har noterat att det är flera teser redan, som jag reagerar på med ryggmärgsreflexen: HEY! HOLD YOUR HORSES!

Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli gammal. Eller så är det ett tecken på att författarna till teserna är unga eller kanske överdrivet entusiastiska inför sina egna idéer. Eller en kombination av allt det där.

Hur som haver; det är nog omöjligt för mig att uttala mig bekräftande om denna tes. Vilket heller inte är något självändamål, så jag konstaterar bara krasst, att många av oss fortfarande sitter snällt i storföretagens knän, faller för samma prat, fogar oss och trycker på våra telefoners knappar, pratar med maskiner, och fortsätter leva mer eller mindre som vi alltid har gjort.

Vi har också en regering och en riksdag som talar det gamla språket, och som trots allt blev röstad på av över 80% av det svenska folket.

Det kommer kanske att bli så en dag, att ingen faktiskt lyssnar på det gamla språket, men vi är långt ifrån där än, och att förneka det lär knappast vara någon till gagn. Bättre då att försöka fokusera på hur det verkligen förhåller sig i nuet och hur man själv kan förhålla sig till det.

Ibland undrar jag om Piratpartiet är i eller före sin tid. Kanske både och, och med en fot kvar i det förflutna för att inget ska få vara för enkelt. Men jag tror att vi är mest i och före vår tid, och att folket i gemen inte är riktigt mogna för oss ännu. Och ur detta kläcks frågan; ska vi anpassa oss efter dem, eller ska vi vänta tills de kommer ikapp? Har vi råd med det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar