Corporations do not speak in the same voice as these new networked conversations. To their intended online audiences, companies sound hollow, flat, literally inhuman.Pja. Detsamma kanske kan sägas om alla våra makthavare. Ja, storföretag är ju trots allt bara ytterligare en sorts makthavare; de är svårare att påverka än folkvalda församlingar, behöver inte förklara sig och motivera sig som folkvalda församlingar kan behöva göra.
I sin nätvaro representerar makthavarna de facto ett maskineri; i företagens fall, företaget, i politikerns fall, staten. Detta maskineri är maktens kött och blod. Så länge bolagens styrelser har en viss kultur, kommer denna kultur att speglas i deras nätvaro.
På ett sätt kan jag nog tycka att det är hederligt av dem att använda ett språk som gör klart vad de faktiskt står för; det är inte min kompis Nisse som har startat en blogg, det är Manpower som har skapat en webbsajt.
Det som är lite märkligt är att företagens webbsajter inte inbjuder till samtal med de tilltänkta kunderna. Man signalerar att, hey, vi säljer gärna varor till dig, men vi vill inte prata mig. Betala, ta din vara och försvinn.
Ofta finns ett kontaktformulär väl undanstoppat någonstans, och på samma ställe brukar man kunna hitta telefonnummer till en talsvarmaskin som driver en till stilla vansinne om man dristar sig att ringa. Att sitta en kvart och vänta på att få prata med en människa är inget ovanligt.
Betala, ta din vara och försvinn.
Och 10.000-kronorsfrågan är förstås: hur länge håller den attityden i en värld där folk, well... blir allt mer vana att prata med varandra?
I ett socialt medium står ofta VD:n och den arbetslöse sida vid sida och ingens åsikt är värd mer än den andres. Själva kommunikationsmöjligheten gör att det blir omöjligt för den ene att, oemotsagd, platta till den andre. Någon kommer alltid att säga, hey, det där var inte ett hederligt argument. Eller vad som råkar passa in.
Företaget kan egentligen inte gömma sig bakom sin opersonliga webbsajt. Politikern kan inte gömma sig bakom sin blogg eller statens webbsajter. Vi finns här, vi talar om dem, vi avslöjar, vi hyllar.
Någonstans kommer kanske en förändring; någonstans kommer kanske företagen att börja prata med oss.
En sådan dialog torde vara mer fruktsam än det nuvarande där vi och företagen huvudsakligen sitter i våra respektive läger och pratar om varandra.
Tills företagens anställda går hem och blir en del av oss.
Snårigt var ordet, sa Bull.
