95 teser, XXX - XXXI

Idag tar jag två teser:

30. Brand loyalty is the corporate version of going steady, but the breakup is inevitable—and coming fast. Because they are networked, smart markets are able to renegotiate relationships with blinding speed.
31. Networked markets can change suppliers overnight. Networked knowledge workers can change employers over lunch. Your own "downsizing initiatives" taught us to ask the question: "Loyalty? What's that?"

Det här illustrerar en mycket viktig princip, som jag brukar påminna mina vänner om när de ska söka jobb eller uppdrag.

Meningsfull kommunikation är alltid en dialog. Vilket betyder att den är dubbelriktad. Folk som söker jobb fokuserar oftast enbart på vad de har för positiva egenskaper som arbetsgivaren kan tänkas bli imponerad av eller nöjd med. Men vad har arbetsgivaren att komma med, då? Varför ska jag som arbetstagare arbeta för en viss arbetsgivare?

Det är ju trots allt inte så att arbetsgivare ger oss arbete av något slags godhjärtad filantropi; arbetsgivaren ger oss arbete för att tjäna pengar på det. Även om de gärna vill få dig att tro att du enbart är en belastning och en kostnad, är det helt enkelt inte sant. Du är en tillgång för arbetsgivaren.

Även om du arbetar inom vård/skola/omsorg och det inte går att visa några hårda försäljningssiffror, så sparar ditt arbete stora pengar för din uppdragsgivare. Vad kostar det inte samhället när människor begår brott för att finansiera drogmissbruk? Vad kostar det inte samhället att vårda missbrukare för sjukdomar och skador som de inte skulle ha ådragit sig om vi lyckats fånga upp dem i stället? Hur mycket större blir inte dessa kostnader om vi inte tar ansvar för dem som redan är i missbruk?

Om vi tar och backar lite, till den första av teserna, och byter ämne en smula; märkestrogenhet är ett märkligt fenomen. Jag själv har t.ex. föredragit Levi's jeans i hela mitt vuxna liv. Har gjort enstaka undantag för Marlboro och that's it. Jag kan mycket väl vara för gammal för att ändra mig i just det avseendet i förstone.

Men när det gäller tekniska produkter är läget ett annat. Jag är en hyfsat lycklig ägare till två Macar, och har ägt en iPod Nano och en iPhone.

När jag upptäckte att iPod:en bara kunde uppdateras via iTunes tyckte jag att det var korkat, men jag brydde mig inte så mycket; jag ville ha den att spela musik i och låtarna gick ju enkelt att överföra ändå.

När jag insåg att iPhone också endast kunde uppdateras via iTunes började jag bli irriterad. Jag hade haft några smartphones innan, som inte hade några idiotiska begränsningar.

När det uppdagades att iPad skulle fortsätta i samma spår gick äntligen ljuset upp för mig; detta är inte bara lite irriterande; det är en ond strategi som ger Apple makt över vad jag gör med mina apparater. Jag hävdar inte att detta är strategins syfte, men det är irrelevant; det är strategins effekt. Jag kommer aldrig att köpa en iPad, och aldrig mer en iPhone. iPod förstår jag inte vitsen med längre; t.o.m. enklare mobiltelefoner har inbyggd musikspelare och har eller kan ges en hygglig lagringskapacitet.

Vilket gör att när jag nu står i begrepp att köpa ny dator, är det inte i första hand Apples datorer jag tittar på. Det är egentligen bara en sak som är säker; jag kommer inte att köra Windows. Microsoft har nämligen, i mitt fall, lyckats med ett slags inverterad märkestrogenhet; jag blir vansinnig varje gång jag använder skiten; det är inte enkelt, det är inte bra, det är inte tryggt, det är bara idiotiskt. De kan inte ens formulera ett felmeddelande så att en erfaren programmerare förstår det. Thank you and goodbye säger undertecknad då.

Notera att om du tycker det är mödan värt för att spela något spel eller något så är det din ensak och jag respekterar det. Kom bara inte och försök övertala mig att använda Windows, ok?

Men det är inte omöjligt att det blir en Mac; Apples idioti begränsar sig än så länge till iPod, iPhone och iPad. Det är några saker som är lite trista med mjukvaruutvecklingsbranschen; de bästa datorspelen finns, enligt dem som vet, bara för Windows (nej, jag är ingen gamer), och de bästa musikinspelningsprogrammen finns bara för Windows och Mac. Detta beror förmodligen på att mjukvarutillverkarna inte har vett att prata med sina marknader.

Nå, efter denna lilla rant kan det vara dags att knyta ihop säcken; även märkestrogenhet är dubbelriktad.

Om märket är troget mig, kan jag vara trogen tillbaka. Levi's 501:or är stort sett likadana som de var när jag började använda dem för 30 år sedan, men priset stiger ständigt, samtidigt som tyget blir allt tunnare. Jag börjar tveka, men har kunnat fortsätta använda dem eftersom jag haft möjlighet att köpa dem i länder där de är billigare. Å andra sidan är det kanske inte helt lätt att hitta jeans av andra märken som är bättre. Time will tell.

I teknikens värld, har Apple visat sig inte alls vara det användarvänliga företag jag en gång trodde att de var.

Min nuvarande arbetsgivare har ett par plus; de har en stark säljorganisation, de ger mig bra lön. De har också ett fett minus; de ger mig bara 5 veckors semester. Vi får se hur de sköter sig i min första löneförhandling med dem, efter anställning that is. Jag har ingen särskild anledning att låta just dem tjäna pengar på mig. Men så länge jag låter dem göra det, ger jag dem valuta för min lön; jag värnar om mitt eget goda namn och rykte, och låter därmed arbetsgivaren få del av detsamma. Det är vår överenskommelse.

Då kanske du invänder att det är enkelt för mig att säga, som kan välja arbetsgivare som jag väljer kläder. Men även för den som har att välja på att få/behålla ett jobb eller vara/bli arbetslös, är det viktigt med det dubbelriktade. Om arbetsgivaren inte visar sin uppskattning, eller rentav har en hotfull ton i sin kommunikation, ger du inte allt, inte ens om du försöker. Du blir inte den tillgång som du kan vara, om du inte får blomma. Många chefer tror att de inte vill att deras personal ska blomma, utan bara göra det de "ska" och hålla käften. Och vad teserna säger är att deras personal — och kunder — kommer att ge dem fel och vända dem ryggen.

Slutligen tänkte jag dra till med ett nyligen aktuellt exempel: Godaddy. Go figure.

What goes around, comes around.

95 teser - XXVI - XXIX

Den här gången tar vi 4 teser på en gång:

26. Public Relations does not relate to the public. Companies are deeply afraid of their markets.
27. By speaking in language that is distant, uninviting, arrogant, they build walls to keep markets at bay.
28. Most marketing programs are based on the fear that the market might see what's really going on inside the company.
29. Elvis said it best: "We can't go on together with suspicious minds."

Om vi börjar bakifrån, så ser vi att författarna till teserna tar sig själva på mycket stort allvar, och därför inte tar några som helst risker utan ser till att få med humorn, på precis det sätt de själva föreskriver.

Tittar man på de andra tre, har de ett gemensamt stråk; i den predigitala världen var ett företags väggar, pja, företagets väggar. Vad som pågick där innanför kunde möjligen avslöjas av en man som Günter Wallraff, men på det stora hela var det som pågick innanför företagets väggar, företagets hemlighet.

Men i vår allt mer uppkopplade värld blir det allt naturligare att prata med varandra — och inte bara med de människor en möter i sin köttsliga vardag, utan också med alla dem en har kontakt med online.

Detta är något som företagen, på gott och ont, måste förhålla sig till. De anställda tenderar allt mer att vara så lojala som arbetsgivaren förtjänar — snarare än att vara så lojala som arbetsgivaren kräver. Och då gäller det som arbetsgivare att göra sig förtjänt av lojaliteten. Och då räcker det inte med att verksamheten ska vara lönsam — annars skulle vi kunna bygga knarkfabriker och importera barn som finge arbeta som slavar där och tjäna storkovan.

Så vi har uppenbarligen redan andra värderingar som styr vad som accepteras från företagens sida, än bara krass lönsamhet.

Och dessa värderingar blir, när informationen diffunderar ut i etern, allt viktigare för företagen att leva upp till. Annars viker och sviker deras marknader.

I det digitala samhället blir dessutom trovärdighet hårdvaluta; om någon person börjar följa en på, säg, twitter, så vet en initialt inte vad det är för en filur. En får kanske aldrig veta. Men en bildar sig en uppfattning, och filuren i fråga får skapa sig en trovärdighet genom vad hen säger och hur hen säger det.

Samma mekanism blir allt viktigare i företagens kommunikation med deras marknader. Trovärdigheten måste förtjänas. Den hårda vägen.

95 teser, XXV

Dagens tes:

Companies need to come down from their Ivory Towers and talk to the people with whom they hope to create relationships.

De här 95 teserna har visat sig vara en oväntat stor utmaning att blogga om, inte minst för att de förmodligen kunnat sammanfattas i 10.

Eftersom denna tes misslyckas kapitalt med att säga något nytt, så struntar jag i att skriva något om den. Om du inte vet vad jag tänker kring den och är nyfiken kan du helt enkelt läsa några tidigare poster, säg, från 18 och framåt.

Men, när jag nu ändå har din odelade uppmärksamhet tänkte jag passa på och meta lite.

Det blir ju lite trist om man ska hålla på och skriva om ungefär samma saker var och varannan dag, och lite tjatigt för dig som läsare.

Hittills har jag inte läst teserna i förväg, utan läst varje tes först den dag bloggposten om den skulle publiceras.

Därför har de här upprepningarna kommit som något av en överraskning varje gång.

Men när jag nu börjar ana att den här listan egentligen inte är 95 olika teser utan snarare en berättelse i punktform, vilket i och för sig är ett kreativt och spännande grepp, så tänker jag att det kanske skulle vara mer ändamålsenligt att ändra sin approach en smula.

Så jag kommer framöver inte att publicera ett inlägg om dagen. Jag kommer att läsa igenom alla återstående teser och försöka klumpa ihop sådana som ligger väldigt nära varandra, och skriva ett bättre genomtänkt inlägg om varje klump.

Något av en win-win, verkar det som. I mina ögon åtminstone.

Så, tills nästa gång, ha en trevlig nätvaro!

Regarding ACTA

ACTA is for Anti-Counterfeiting Trade Agreement.

Sounds like it has nothing to do with illegal file-sharing, doesn't it? And nothing to do with human rights. Maybe something to do with generic drugs, though.

But before we dig into that, let's focus on the last two words: trade agreement.

This is not (directly) law; it is not something debated and decided on in democratically elected assemblies. It is not negotiated by elected representatives or even appointed representatives for elected parties.

It is negotiated by representatives for industry. Behind locked doors, in secrecy. It is not laws, that can be reversed by an upcoming government if they turn out to be bad.

These treaties typically last for decades, and if a country does not comply with a signed agreement, it can be severely punished by the others — the others can simply refuse to trade.

Now, trade agreements typically do not impose very detailed restrictions on signing parties.

ACTA, however, does. You think we've won the day with SOPA and PIPA down the drain? Oh no. You see, the copyright and patent industries are only half stupid. They know about every conceivable way to reach their goals, and they do all they can to try each and every one of them.

So, surprisingly, ACTA contains large portions concerned with stopping illegal file-sharing. And you know what that means; weaker protection for civil rights in the legislation, harder punishments, more surveillance.

The USA has already signed ACTA. The battle in the EU is ongoing as we speak.

And it is indeed an ugly battle. Proponents try everything they can to avoid having ACTA voted upon, known about, discussed by politicians or population, whatnot.

It will most likely violate the constitutions of most signing countries, including that of the USA, but the constitutions may have to yield.

In Sweden, the constitution is already commonly ignored by Säpo, the Swedish security service, and no politicians seem to think this is a serious problem. Also, politicians apparently see no problem with suggesting legislation that violates the constitution.

This can also be seen in the USA, where the NDAA clearly violates the US constitution.

In the EU, there is the Data Retention Directive, that has been rejected by several European constitutional courts, but is still required by the member states to implement.

So, the most probable course of events is, the constitutions yield. A constitution apparently comes cheap these days.

And ACTA doesn't settle for killing the internet, it actually aims to wipe out a considerable part of the third world by denying them generic drugs.

It is time to act, and show the authorities that we do not accept ACTA, that we do not accept bending the constitutions, that we do not accept having our rights taken from us.

We do not recognize representatives of industries as our leaders.

95 teser, XXIV

Dagens tes:

Bombastic boasts—"We are positioned to become the preeminent provider of XYZ"—do not constitute a position.

Ibland undrar jag om inte några av de här teserna har som sitt huvudsakliga syfte att reta gallfeber på dem som de förefaller vara riktade till.

Eller att reta gallfeber på mig. Jag menar, ovanstående känns inte särskilt konstruktivt, som kritik betraktat?

Nåväl. Det som faktiskt står om man försöker tolka det välvilligt är att man med positionering avser ställningstagande, som yttrar sig i konkreta fördelar för konsumenten.

Som exempelvis internetleverantörer som är mer benägna att bevaka kundernas intressen än att springa upphovsrättsindustrins ärenden.

Eller telefontillverkare som tillhandahåller verktyg för att programmera om bootprogramvaran i telefonen — dvs den programvara som körs när telefonen startar. Det är en möjlighet som åtminstone SonyEricsson ger de kunder som köpt deras Android-lurar; man respekterar att maskinen tillhör köparen och säger att, ok, vill du göra det så tar vi inte ansvar för mjukvarans funktion därifrån och framåt, men om du använder det här verktyget så kan du i alla fall göra det du vill.

Det vanligaste användningsområdet för den möjligheten är att installera en s.k. "rootad" version av android, som ger användaren obegränsad makt över mjukvaran i telefonen. På så vis kan användaren ha tillgång till den senaste versionen av Android, något som annars kanske inte låter sig göras.

Detta gör också att kreativiteten bland dem som programmerar får flöda fritt på ett helt annat sätt än, säg, för iPhone/iOS, som, på grund av just detta, garanterat kommer att förlora i det långa loppet.

Och få kommer att sörja när vi väl når dit.

95 teser, XXIII

Dagens tes:

Companies attempting to "position" themselves need to take a position. Optimally, it should relate to something their market actually cares about.

Mmm. Men om vi ska vara lite petiga, och börja från början.

Man kan positionera sig på tre olika sätt: man kan inta en position som ens marknad gillar. Man kan inta en position som ens marknad skiter i. Och man kan anta en position som gör marknaden förbannad.

Det finns förvånansvärt många exempel på det sista; upphovsrättsindustrin som försöker stämma, övervaka och tvinga folk att köpa deras produkter och bara köpa deras produkter — trots att det problem man säger sig vilja lösa inte är ett problem; domänleverantörer som ställer sig bakom SOPA; företag som försöker låsa in sina kunder med mer eller mindre ohederliga metoder; sociala medier och webbtjänster som samlar in data om sina användare och säljer vidare; listan kan göras lång.

Förvånansvärt nog är det många som kommer undan med det — än så länge. Vi köper iPhone och iPad, använder Facebook, köper skivor och böcker, använder Microsoftprylar... trots att vi vet. Trots att vi är arga på dem.

Men, det är inte alla som förstår att det finns något att vara arg över, och det är förstås det de lever på. Många, som bara använder sina datorer till att surfa och betala räkningarna med, står ut med Microsoft för att de tror att Linux är obegripligt, eller för att de tror att Microsoft är bättre, eller något annat som baserar sig på okunskap.

Många som tycker att iPhone och iPad är skitballa och inte förstår varför det är ett problem att man inte kan ladda ner program till sina prylar från någon annan källa än tillverkaren, som skamlöst och godtyckligt nekar applikationer tillträde till den enda källan.

Så till syvende och sist verkar det som om våra tesförfattare underskattar en liten detalj; det som är problematiskt — och därtill kan vara allvarligt problematiskt — med företagen, kan helt enkelt vara för abstrakt för att attrahera den vrede från konsumenterna som det förtjänar.

Black March, or It Ain't Over 'til the Fat Lady Sings

While victorious in the battle of SOPA and PIPA, the war is not over yet.

The next atrocity in store is PCIPA, Protecting Children from Internet Pornographers Act.

Now, anyone in their right mind would like to protect children against molesters, wouldn't they?

Which is exactly why this act is dangerous — can you imagine a representative or senator who would dare being associated with opposing an act to protect children against child molesters?

The act proposes data retention, much like the EU:s controversial Data Retention Directive. It is basically about storing data about everyone using the internet for a long period of time, typically on the scale of years, for the police to use in later inquiries.

The problems with it include, but are not limited to:

• Innocent people being troubled by the police (searching private premises for physical evidence, appropriating computers, telephones and anything that may store data)
• Innocent people can become socially stigmatized by the suspicion of such a horrendous crime
• The information can leak to unauthorized parties, which may leak it further and, for instance, let employers know that workers have sought health care or psychological care. Or let neighbors know that police have taken interest in persons in relation to investigations of crime. Use your imagination; I'm sure you can see how this could ruin innocent peoples lives.
• The data is seldom useful anyway. The criminals know how to cover their tracks already, and they won't unlearn this. And this makes the data useful for one purpose only; to harass innocents.

More generally, people are unduly supervised and no longer regarded as innocent until proven guilty, but rather as potential criminals.

Are you put off yet? Well, how about this:

Moreover, the lobbyists have a golden opportunity to actually copy-and-paste SOPA into the PCIPA, and have it done with. Yes they can. Don't think for a second they don't want to.

The PCIPA bill passed the House Judiciary Committee last year, and the next step would be a debate in the House of Representatives.

Steps are now taken to further protest against this imminent threat to the internet and our democracies and freedoms, and the idea is to quite simply not buy any records, movies, or anything such during March, 2012. It is one month, and the idea is that a person could postpone going to the movies, buying CDs, DVDs, BDs, books etc. to April. The idea is that this would make a real dent in the sales the first quarter of 2012, giving the copyright industry a taste of our power.

For my part, this feels like an easy thing to do. I'll just put the money I would otherwise have spent on these things in an envelope, and move it back to the wallet at the end of March. And then we'll see what I actually spend it on.

And, of course, don't let your politicians forget who is their master — you.

Edit 1: If you wish to participate, please also refrain from file sharing, legal or not.
Edit 2: Other sites: in english, swedish

95 teser, XXII

Dagens tes:

Getting a sense of humor does not mean putting some jokes on the corporate web site. Rather, it requires big values, a little humility, straight talk, and a genuine point of view.

Eh... så på svenska blir det då:

Att skaffa ett sinne för humor betyder inte att publicera några skämt på företagets webbsida. Det kräver snarare att företagen tar sig själva på jävligt stort allvar.

Eller, om en ska vara lite mer nyanserad; att de inte bara tar sig själva, utan också sina kunder, på största allvar. Kunderna finns nämligen inte längre "där borta", utan de sitter inne på företagens kontor. Det är en sån där sak internet gör, tar bort avstånd.

När kunden bokstavligen sitter i ens knä vill det till att man helt enkelt respekterar kunden, och befrändar sig med kunden. Ser till att kunden känner förtroende, och förtroendet kräver allt det där som står i tesen.

Goda vänner skrattar tillsammans. Samtidigt som en inte visar upp en tillgjord och tillrättalagd fasad inför sina vänner.

Jo, det är faktiskt sant; folk som skickar e-post till företag väntar sig att bli vänligt bemötta. Det beror på att det är så man oftast bemöts på nätet. Vänligt, avspänt, oftast med en glimt i ögat.

Det vore för övrigt önskvärt att journalister hängde lite på nätet så att de fick erfara detta i stället för att måla upp bilden av internet som en stor trollhåla. Visst finns det trollhålor här och var på nätet, men här finns också gemenskap, värme och glädje.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; var en Snel Hest. Det är det enda sättet att göra världen bättre.

Och ni företag: ni behöver också vara Snela Hestar. Anas vil vi inte klapa er.

95 teser, XXI

Dagens tes:

Companies need to lighten up and take themselves less seriously. They need to get a sense of humor.

Jag känner mig för varje dag som går allt mer som en gammal surgubbe. Men det är inte mitt fel. Eller jo det är det, om jag nu skulle lida så överjävligt av att kommentera de här taffliga teserna så kunde jag ju enkelt låta bli.

Men det gör jag bevisligen inte.

Företag behöver sannerligen inte ta sig själva på mindre allvar; det säger sig självt. Däremot behöver de se över sin image. Det som verkade seriöst och kompetent igår, ser stelbent och taffligt ut idag.

Retorik är förvisso en gammal konst, som beskrevs redan av de gamla grekerna, men det är i första hand principerna som levt vidare till dagens samhälle; det är principerna som är tidlösa. De bilder som målades upp för Sokrates eller Platon kanske inte skulle säga oss något, eller så skulle vi kanske missförstå dem — just för att vi inte levde där och då, och inte har kontexten att sätta in bilderna i, kontexten som skänker bilderna dess skönhet och styrka.

Företagens image är retorik, och den retorik som gick hem för 20 år sedan, fungerar allt sämre med åren. Eftersom vi befinner oss i en omvälvande tid, åldras bilderna fort, bildligt talat.

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Tusen ord som säger fel sak är inget att sträva efter.

Politisk Ideologi, IV

Jag hör ibland, i interna diskussioner inom Piratpartiet, personer säga att Piratpartiets politik är eller bör vara "evidensbaserad", "vetenskaplig" osv.

När en börjar fundera över var man har hört sådana argument förut, är det lätt hänt att en blir lite fundersam.

Låt oss börja i vår omedelbara närhet; vi känner nog alla personer som hävdar, att om en bara tänker lite logiskt, så är ideologi X det enda vettiga svaret. Och de som inte omfamnar ideologi X är således antingen styrda av sina känslor, eller dumma i huvudet.

Om en nu är av uppfattningen att var och en ska ha rätt att tycka vad hen vill, så kan man kanske tycka att respekten för oliktänkande kunde gå något djupare än så.

Men låt oss fortsätta vår upptäcktsresa; vi beger oss till mitten av det förra seklet och till dåvarande Sovjetunionen, på den tiden styrt av Josef Stalin. Argument om vetenskaplighet och effektivitet präglade bolsjevismen.

Vi tar oss lite västerut, till ett annat totalitärt samhälle, Hitlers Tyskland. Ett under av rationalitet och vetenskaplighet. Vi har förvisso sparkat ut rasbiologin ur vetenskapens rum sedan dess, men den tiden var den tiden.

Och det är inget konstigt med att vi hittar något slags rationalism i diktaturer; diktatur är trots allt långt rationellare än demokrati.

Och det är heller inte av rationella skäl vi vill ha demokrati. Att vilja ha demokrati av rationella skäl vore vansinne; det är mycket enklare, och effektivare, att styra ett samhälle om man har en vilja att ta hänsyn till, än om man har miljoner spretiga viljor att ta hänsyn till, och ju mer makt man ger åt miljonerna, desto trögare går det. Självklart.

Ändå är det just demokrati vi vill ha. Jag vill ha det, och du vill nog ha det också, annars läste du nog inte den här bloggen.

Så varför vill vi ha demokrati? Svaret är nog ganska enkelt; i en diktatur är vi maktlösa, i en demokrati är vi, åtminstone formellt, inte det. Och vi vill ha makt att påverka vår situation; när vi är maktlösa blir vi stressade och frustrerade. Och allt som skrämmer oss med totalitära samhällen handlar om precis den enskildes maktlöshet och statens totala makt.

Jag tror att rationalismens väg är en mycket farlig väg att beträda. Det är t.ex. ofta mycket rationellt att låta ändamålet helga medlen, vilket är oacceptabelt för demokrater.

Vi har hört enfaldens härolder skandera att de minsann har "fakta" på sin sida. Att deras "fakta" är våra lögner hindrar dem inte en sekund.

Det intellektuellt hederliga måste rimligen vara att se på oss själva på ett någorlunda vetenskapligt sätt, och erkänna att, ja, jag är människa, ja, jag styrs i mångt och mycket av mina känslor.

Vi vill ha demokrati av känslomässiga skäl. Vi vill, av känslomässiga skäl, inte kränka varandras rättigheter på vägen mot våra mål. Vi anser, av känslomässiga skäl, att ditt eller datt är Sanningen™, eller att sanningen är ett flyktigt begrepp, eller något annat.

Ironiskt nog är grunden för ett rationellt agerande att en inser att en är en känslomässig varelse, och lär sig identifiera när en låter känslorna styra, och besinna sig och omvärdera. Och i den omvärderingen också värdera vilka andra känslor som finns i omlopp, så att en inte blir enkelriktat tillmötesgående.

Göra en retorisk analys av de andras argument och se vad som är fakta och vad som är snömos.

Vi har en känslomässig grund att bygga partiet på. Den förefaller, ur mitt perspektiv, handla om ett fungerande rättssamhälle (med rimliga upphovsrätts- och patentlagar, och stor rättssäkerhet), en fungerande demokrati (utan otillbörlig övervakning och andra otillbörliga intrång i den personliga sfären), en moderniserad skola, en transparent förvaltning och en rik — delad — kultur.

Låt oss lämna formuleringarna om evidensbaserat och vetenskapligt till sakpolitiken, och till när vi har beslutat att driva en sakpolitisk fråga och börjar fundera kring hur. Det är alltså inte dags att blanda in de formuleringarna när vi diskuterar om vi ska hjälpa narkomaner till ett bättre liv, utan, om vi nu skulle bestämma oss för att vi ska göra det, när vi diskuterar hur det ska göras.

Edit: Klara tipsade om ett filmklipp:

95 teser, XX

Dagens tes:

Companies need to realize their markets are often laughing. At them.

Mmmm. Eller snarare är det väl så att en allt som oftast inte kan bestämma sig riktigt för om en ska skratta eller gråta.

Detta gäller inte bara upphovsrättsindustrin, som verkar fastna allt hårdare i uppfattningen att de, med hjälp av specialbeställda lagar i kombination med sanslösa straffsatser, baserade på rena fantasisummor som aldrig ifrågasätts av rätt personer, och undergrävd rättssäkerhet för enskilda ska kunna tvinga marknaden till lydnad. Problemet är att marknaden måste vilja lyda, och det vill vi inte. Alls.

Det gäller också våra politiker, som hemfaller åt allt svårare populism med åren, och tror att väljarna i längden kommer att nöja sig med ett minst dåligt alternativ. Ta bara turerna kring Juholt nu i dagarna, och socialdemokraternas lednings totala oförmåga och ovilja att förstå att det ska till ganska radikala förändringar för att (S) ska bli något att räkna med igen.

Jag förutspår att valdeltagandet kommer att bli rekordlågt 2014. Jag hoppas att jag får fel, men folket accepterar inte mer av detta trams, vare sig från sittande regering eller frånvarande opposition.

Världen måste komma ifatt sin tid, och detta kommer säkerligen att ta ännu några år. Alla vansinneslagar som stiftas nu, alla skyddsmekanismer mot anarki som avskaffas, allt detta blir det vår tunga uppgift att återuppbygga när världen väl kommit till sans. Men fram tills dess är det vår plikt att ta världen till den punkt där den kommer till sans.

Det är, som sagt, intressanta tider vi lever i. I synnerhet är det intressant att folket inte böjer sig.

We will not bend.

Giving Us the Finger

We can see two different responses to our massive campaign to stop SOPA and PIPA:

• Our protests are actually being listened to. According to accessnow, at least 38 senators have changed their minds against these draconic bills, and all we need is 3 more.
• The U.S. Government nonchalantly gives us the finger. Yes, yesterday, FBI closed down MegaUpload.com, and if SOPA and PIPA were in effect, I guess my linking to it from my blog could shut down the Blogger service, unless Google were very quick to close my blog first.

So, what needs to be done is to sign as many petitions as we can find to stop the madness. Yesterday, I told you about Demand Progress, today, I give you Access Now.

Note regarding the closing of MegaUpload.com; the official sites of FBI and the U.S. Department of Justice have been very hard to reach during the night. Tip to the U.S. Government: you're not being targeted by criminal syndicates or anything like that. See it as a reminder from the people of who is your master. It is not your task to wage war on your own.

Urge Obama to Veto SOPA and PIPA

Sign this petition to urge president Obama to veto SOPA and PIPA if they make it through Congress.

And spread the word, will you?

95 teser, XIX

Dagens tes:

Companies can now communicate with their markets directly. If they blow it, it could be their last chance.

 Det här är banne mig bara en omformulering av gårdagens tes. Läs den igen om du orkar.

95 teser, XVIII

Dagens tes:

Companies that don't realize their markets are now networked person-to-person, getting smarter as a result and deeply joined in conversation are missing their best opportunity.

Återigen, det här är bara sant för delar av marknaden. Känner mig lite tjatig, men det har ju de facto varit ett jäkla tjat bland teserna också, om ni ursäktar min dåliga franska.

Och deras bästa tillfälle har de facto kanske inte försuttits ännu.

Med det sagt, så tror jag att tesen kommer att stämma, och den kan komma att stämma snarare än många företag kan förstå.

Detta helt enkelt för att det finns en demografi även inom företagen. Och de som sitter i topp hör i allmänhet inte till den yngre generationen, och därmed är förståelsen för det här "problemet" liten bland företagens makthavare.

Men å andra sidan är hoppet inte ute för dem att komma underfund med hur marknaden ser ut, just för att vi inte är där än.

Intressanta tider minsann.

95 teser, XVII

Dagens tes:

Companies that assume online markets are the same markets that used to watch their ads on television are kidding themselves.

Pja, det har väl nästan alltid varit sant, om man generaliserar påståendet en smula. Kanske att det har varit sant så länge det har funnits marknader.

Jag menar, hur många marknader kan antas har varit statiska under en given människas hela livstid?

Det är svårt att spekulera i, men magkänslan är ändå att, well, själva förändringen är inte ny, omvälvande förändringar har skett många gånger under historiens lopp, på många olika sätt.

Och allt detta påverkar förstås marknaderna.

Och nu är vi inne i en synnerligen omvälvande tid.

Självklart drabbar omvälvningarna även marknaderna.

Så, ja, en allt mindre del av oss ser TV-reklam överhuvud taget. Det är en aspekt av det hela. En annan är att det finns ett helt annat utbud. Produkterna på marknaden idag är inte samma som fanns på marknaden för 10 år sedan, och då var de inte samma som fanns ytterligare 10 år tidigare.

Jag tror ärligt talat inte att något företag är korkat nog att inte inse detta.

Däremot är det tydligt att många företag är ganska villrådiga och inte vet riktigt hur de ska bete sig i det nya klimatet. Och där är vi andra de facto inte särskilt mycket klokare.

Och det de gör är i många fall, förståeligt nog, att hålla fast vid det gamla. Better the devil you know...

SOPA Blackout Update

In a press release (in swedish), the swedish Pirate Party states it will participate in the SOPA blackout.

It also states that at least the following parties have announced their intention to take part:

• Wikipedia
• Reddit
• Boing Boing
• WordPress
• Lolcats
• Mozilla

If you want to participate, you have instructions here.

It was pointed out to me that this simple javascript does not achieve the same effect as actually closing down the servers, and while that's true, we can still show our support and help creating an image of what SOPA and PIPA would do to the net.

Wikipedia intends to black out from 5.00 UTC on January 18 to 5.00 UTC on January 19.

(In CET from 6.00 to 6.00.)

This is a much larger timeframe than the one I reported about yesterday; it starts 8 h earlier and stops 6 h later.

Join in!

95 teser, XVI

Dagens tes:

Already, companies that speak in the language of the pitch, the dog-and-pony show, are no longer speaking to anyone.

Vad ska man säga om ett sådant påstående? Jag har noterat att det är flera teser redan, som jag reagerar på med ryggmärgsreflexen: HEY! HOLD YOUR HORSES!

Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli gammal. Eller så är det ett tecken på att författarna till teserna är unga eller kanske överdrivet entusiastiska inför sina egna idéer. Eller en kombination av allt det där.

Hur som haver; det är nog omöjligt för mig att uttala mig bekräftande om denna tes. Vilket heller inte är något självändamål, så jag konstaterar bara krasst, att många av oss fortfarande sitter snällt i storföretagens knän, faller för samma prat, fogar oss och trycker på våra telefoners knappar, pratar med maskiner, och fortsätter leva mer eller mindre som vi alltid har gjort.

Vi har också en regering och en riksdag som talar det gamla språket, och som trots allt blev röstad på av över 80% av det svenska folket.

Det kommer kanske att bli så en dag, att ingen faktiskt lyssnar på det gamla språket, men vi är långt ifrån där än, och att förneka det lär knappast vara någon till gagn. Bättre då att försöka fokusera på hur det verkligen förhåller sig i nuet och hur man själv kan förhålla sig till det.

Ibland undrar jag om Piratpartiet är i eller före sin tid. Kanske både och, och med en fot kvar i det förflutna för att inget ska få vara för enkelt. Men jag tror att vi är mest i och före vår tid, och att folket i gemen inte är riktigt mogna för oss ännu. Och ur detta kläcks frågan; ska vi anpassa oss efter dem, eller ska vi vänta tills de kommer ikapp? Har vi råd med det?

Participate in the SOPA Blackout!

On January 18, at 8 a.m - 6 p.m. E.T. (i.e. 13.00 - 23.00 UTC, 14.00 - 24.00 CET (which applies to Sweden)), reddit and others plan a blackout to protest against SOPA, PIPA etc.

The beauty is, you can be part of it!

Copied from sopablackout.org:

How to use

The following will present a blackout banner when users visit your site, which can be circumvented by clicking anywhere:

<script type="text/javascript" src="http://js.sopablackout.org/sopablackout.js"></script>

The following will blackout an element of a specific id:

<script type="text/javascript">sopablackout_id = 'sopa';</script>
<script type="text/javascript" src="http://js.sopablackout.org/sopablackout.js"></script>

Spread the word, join in!

---

Edit: added "http:" to the links in the code.
Edit 2: update

95 teser, XV

Dagens tes:

In just a few more years, the current homogenized "voice" of business—the sound of mission statements and brochures—will seem as contrived and artificial as the language of the 18th century French court.

Åh, en förutsägelse. Vi skådar in i framtiden!

Nå, det känns ju inte helt osannolikt att tänka sig att det ligger något i det hela. Men å andra sidan ska man nog inte underskatta trögheten i samhället — den tröghet, som exempelvis yttrar sig i att gammelmedia fortfarande allt som oftast sussar sött, men har en bit kvar till det där yrvakna tillståndet där man säger: EY! Vad fan är det ni gör med pressfriheten?

Den tröghet, som också yttrar sig i att våra politikers patentlösning på alla problem tycks vara mer regler och hårdare lagar och straff, mindre rättssäkra lagar och mer otillbörlig övervakning. Utom då när det är marknaden som riskerar hamna i kläm, då brukar det plötsligt passa att damma av de gamla liberala idealen.

Ser ni ironin här; de liberala ideal, som skulle kunna göra nytta, överges, och de som bevisligen endast gör skada, omhuldas.

Åter till ämnet; om man tittar på det franska hovet på 1700-talet (japp, 18th century refererar till 1700-talet), så får man väl hålla i minnet att det var först i slutet av århundradet som man avskaffade monarkin, avrättade den gamle kungen och utropade republik. Dessförinnan var det politisk medeltid som härskade i landet, och revolutionen kom till stånd — well, för att folket hade fått nog av medeltiden.

Med tanke på att man vid de forna hoven ofta använde ett "förfinat" språk, för att markera klasskillnaden gentemot pöbeln, så torde det språket — som f.ö. lär ha varit franska — ha varit motsatsen till folkligt.

På lite samma sätt som företagen nu använder ett formellt språk — historiskt för att markera sin professionalism och seriositet. Vilket faktiskt ter sig ganska rationellt när en ser det ur det perspektivet.

Men VD:ar i vad som lite överslätande kallades "fleecetröjor" var nog ett tidigt tecken på att vi är på väg in i en värld där kostym och slips inte längre tolkas som något annat än ett försök att framställa sig som något förmer än man egentligen är, och där det språk som tidigare upplevts som professionellt och seriöst bara blir främmande och avvisande.

95 teser, XIV

Dagens tes:

Corporations do not speak in the same voice as these new networked conversations. To their intended online audiences, companies sound hollow, flat, literally inhuman.

Pja. Detsamma kanske kan sägas om alla våra makthavare. Ja, storföretag är ju trots allt bara ytterligare en sorts makthavare; de är svårare att påverka än folkvalda församlingar, behöver inte förklara sig och motivera sig som folkvalda församlingar kan behöva göra.

I sin nätvaro representerar makthavarna de facto ett maskineri; i företagens fall, företaget, i politikerns fall, staten. Detta maskineri är maktens kött och blod. Så länge bolagens styrelser har en viss kultur, kommer denna kultur att speglas i deras nätvaro.

På ett sätt kan jag nog tycka att det är hederligt av dem att använda ett språk som gör klart vad de faktiskt står för; det är inte min kompis Nisse som har startat en blogg, det är Manpower som har skapat en webbsajt.

Det som är lite märkligt är att företagens webbsajter inte inbjuder till samtal med de tilltänkta kunderna. Man signalerar att, hey, vi säljer gärna varor till dig, men vi vill inte prata mig. Betala, ta din vara och försvinn.

Ofta finns ett kontaktformulär väl undanstoppat någonstans, och på samma ställe brukar man kunna hitta telefonnummer till en talsvarmaskin som driver en till stilla vansinne om man dristar sig att ringa. Att sitta en kvart och vänta på att få prata med en människa är inget ovanligt.

Betala, ta din vara och försvinn.

Och 10.000-kronorsfrågan är förstås: hur länge håller den attityden i en värld där folk, well... blir allt mer vana att prata med varandra?

I ett socialt medium står ofta VD:n och den arbetslöse sida vid sida och ingens åsikt är värd mer än den andres. Själva kommunikationsmöjligheten gör att det blir omöjligt för den ene att, oemotsagd, platta till den andre. Någon kommer alltid att säga, hey, det där var inte ett hederligt argument. Eller vad som råkar passa in.

Företaget kan egentligen inte gömma sig bakom sin opersonliga webbsajt. Politikern kan inte gömma sig bakom sin blogg eller statens webbsajter. Vi finns här, vi talar om dem, vi avslöjar, vi hyllar.

Någonstans kommer kanske en förändring; någonstans kommer kanske företagen att börja prata med oss.

En sådan dialog torde vara mer fruktsam än det nuvarande där vi och företagen huvudsakligen sitter i våra respektive läger och pratar om varandra.

Tills företagens anställda går hem och blir en del av oss.

Snårigt var ordet, sa Bull.

Dags att släppa sargen?

Som Rick Falkvinge har påpekat ett antal gånger, är det dags för något nytt; en ny politisk inriktning, som inte liknar de tidigare existerande.

Rick har haft den uttalade visionen att Piratpartiet ska stå för det nya.

Det svåra med att staka ut en alldeles ny väg är att en inte riktigt vet vart en ska. Piratpartiet har samlat sina medlemmar kring sina klassiska kärnfrågor, som numera brukar kallas integritet, kunskap och kultur. Den enskilda fråga som verkar engagera mest är fildelningen, som går på tvären genom dessa tre huvudområden.

Detta har lett till att det finns folk med ganska vitt skilda gammelpolitiska ideal i partiet; vi har allt från marxister till libertarianer, och de flesta av oss hamnar nog, gammelpolitiskt sett, någonstans i mitten; de riksdagspartier som tycks lysa med sin frånvaro om man ser till piraters andrahandsval är KD och SD. Vilket är naturligt eftersom de partierna i huvudsak representerar motsatsen till det som Piratpartiet representerar.

Efter det usla valresultatet 2010, då vi hoppades på betydligt mer än de 0,65% som blev facit, verkar det finnas en majoritet som är för en breddning av partiet, men diskussionerna går trögt, och handlar ofta om gammelpolitik.

Detta är också helt naturligt; även vi pirater klamrar oss gärna fast vid det välkända.

Men, gammelpolitiken är just vad vi behöver komma ifrån. Och då håller det inte att hålla brandtal för socialismen, liberalismen eller vad man nu har för gammelpolitisk favoritideologi. Det är gammelpolitik.

Det är inte socialism, anarkism, marxism, liberalism, konservatism, eller någon klassisk kombination av dessa vi ska leta efter eller landa i.

Vi ska hitta det nya lila. Och då gäller det att våga släppa sargkanten och ge sig ut på sina skakiga ben, och vara beredd att ta emot sig när en halkar. Hjälm och knäskydd på, och var beredd att hjälpa din kompis att resa sig när hen har ramlat. Oavsett om hen är liberal, socialist eller anarkist.

Vi har en uppgift att fylla, en symbolisk strid att vinna.

Då gäller det att inte stirra sig blind på om ett förslag verkar socialistiskt eller liberalt, det gäller att tänka ett steg längre. Kan det här ta oss ett steg närmare det samhälle vi vill ha?

Att våga tänka annorlunda. På riktigt.

95 teser, XIII

Dagens tes:

What's happening to markets is also happening among employees. A metaphysical construct called "The Company" is the only thing standing between the two.

Den som hyste några förhoppningar om att teserna ska bli bättre formulerade längre ner i listan torde nu ha sett sitt hopp grusas.

De anställda är ju så att säga en del av andra företags marknader på sin fritid, och delvis också under sin arbetstid.

I de fall där de anställda har datorer som arbetsredskap, vilket är långt ifrån alla, kan de ju använda dem till att utbyta information med varandra och därmed höja sin kompetens. Och alla som har dator hemma, vilket torde vara de flesta i arbetsför ålder nuförtiden, kan förstås utbyta all slags information — inklusive kompentenshöjande sådan — på fritiden.

Sen är det långt ifrån alla som utnyttjar den möjligheten. Det är en starkt bidragande orsak till att Piratpartiet inte fick mer än storleksordningen 0,65% av rösterna i det senaste valet.

Men det är å andra sidan en situation som sakta men säkert förändras. De som inte använder möjligheterna till kommunikation fullt ut blir, sakta men säkert, en allt mindre andel av befolkningen.

Och det är klart att det blir allt svårare för företagens ledningar att föra sina anställda bakom ljuset i olika avseenden, gällande konkurrenters kvalitéer och tillkortakommanden, gällande lönenivåer för andra, gällande säkerhet och arbetsmiljö.

Och det är, you guessed it, i grund och botten bra.

Det är inte utan att man undrar hur framtidens företag ska balansera företagshemligheter och transparens. Det ska bli spännande att se. Idag ser vi, lite parallellt med alla som ojar sig över kopiering och annat, hur företag ojar sig och anser att deras anställda är "illojala" för att de pratar.

Men vi är sådana, vi människor — vi har alltid pratat skit om våra arbetsgivare, så länge "arbetsgivare" har varit ett meningsfullt begrepp i alla fall — och det kommer vi att fortsätta med. Vårt skitsnack når längre nu än förr, och då blir arbetsgivarna skitnödiga. Men deras nöd är troligen överdriven — folk med hög nätvaro tenderar nämligen också att bli bättre på att filtrera det som kommer in.

För att citera en kompis: Nya tider. Goda tider.

95 teser, XII

Dagens tes:

There are no secrets. The networked market knows more than companies do about their own products. And whether the news is good or bad, they tell everyone.

Eller, om man försöker sig på en bättre formulering som förhoppningsvis fångar andemeningen:

Folk pratar med varandra, och de har fått fler att prata med.

Jo, så är det.

För den som inte är så nätvarande, så kan den här tesen, särskilt i sin originalformulering, te sig rent lögnaktig.

Det är nämligen inte så att det effektivaste sättet att få reda på om en produkt eller tjänst är bra eller dålig är att googla och bläddra lite bland resultaten. Vilket annars ofta är ett bra sätt att hitta information.

Nej, i det här läget tycker jag att det som verkar mest effektivt är att snacka med sina kompisar, eller kompis-wannabes, lite beroende på vilket forum man väljer.

Det finns ju forum som kallas just forum, där någon postar ett ämne eller en fråga och sedan följer diskussion och/eller svar. Och det finns sådana forum för allt och inget.

I vissa forum råder extrema klimat, där finns vedertagna uppfattningar som inte får ifrågasättas. I andra forum ställer folk mer öppna frågor, får mer öppna svar, och/eller mer öppna diskussioner.

Det gäller, som alltid på det berömda nätet, att vara kritisk och ha urskillning.

Oftast är personerna som hänger och svarar i dessa forum kunniga och hjälpsamma och vill gärna bygga upp ett rykte om sig själva som just kunniga och hjälpsamma.

Och så finns det den andra stora kanalen — de sociala medierna, där man snackar med kompisar, cronies, och annat löst folk. Där finns också en del företagare som gör reklam för sig på olika vis, dels genom att på mer eller mindre lyckade vis försöka delta i själva umgänget, men framför allt som annonsörer.

Vi pratar med varandra, och är det något som är bra, tipsar vi varandra. Är något dåligt, tipsar vi varandra. Vi delar allt. Och det är något positivt.

95 teser, XI

Dagens tes:

People in networked markets have figured out that they get far better information and support from one another than from vendors. So much for corporate rhetoric about adding value to commoditized products.

 Well. Yes and no. I vissa segment är detta helt sant.

Som macägare t.ex. kan jag konstatera att stödet från andra macägare har hjälpt mig fan så mycket mer än Apple har gjort. Till och med när jag under en kort förvirrad tid hade iPhone fick jag mer stöd från andra användare än från Apple. I fallet med iPhone (och iPad och iPod) är det till och med så att Apple anstränger sig en hel del för att förpesta användarens tillvaro — man tillhandahåller appar endast genom iTunes/AppStore, och appar som inte godkänns av Apple, får man inte installera på sin telefon. Wtf?

Om jag lägger mina surt förvärvade pengar på dyra telefoner, så är väl det minsta man kan begära att jag får bestämma helt själv vad jag installerar på dem?

Enter mina medkonsumenter. Genom nätet får jag hjälp att "jailbreaka" min telefon så att jag kan installera program från alternativa källor. Plötsligt har makten förskjutits från Apple till mig.

Nå, nu har jag dissat iPhone till förmån för en Androidlur. Man lär sig så länge man lever.

I andra segment är det helt osant.

Som jag skrivit om tidigare, har man — också tack vare nätet — helt andra möjligheter att faktiskt få ut mervärde från tillverkaren. Det är lätt att få fatt i tillverkaren, det är lätt att få fatt i lokala återförsäljare, det är lättare än någonsin att få elektroniska versioner av förlagda bruksanvisningar, eller högst fysiska reservdelar.

Som sagt.

Di här teserna förefaller lite lätt slarvigt sammansatta.

Men som en medkonspiratör uttryckte sig — jag är också lite lätt petig.

95 teser, X

Dagens tes:

As a result, markets are getting smarter, more informed, more organized. Participation in a networked market changes people fundamentally.

 Ähum... det är väl inga marknader som blir smartare eller mer informerade; det är väl snarare individer? Eller ja, om man ska ta fasta på att marknader är konversationer, så kan man kanske säga att de blir smartare eller mer informerade. Men då blir det lite cirkelresonemang.

En marknad är inte någon intelligent entitet, och nätet gör den inte till en. Däremot blir en allt större andel individuella konsumenter smartare, bättre informerade och — mer organiserade. Om än i smärre grupper.

Ska man trots allt ta på sig en välvillig roll, så finns det ju sajter som rekommenderar bra produkter, jämför priser, det går att hitta varor på postorderföretag i utlandet — om man vet varifrån man kan köpa utan att stöta på patrull i tullen eller drabbas av idiotiska DRM-spärrar. Och det kan man också få rätsida på med hjälp av nätet.

Man kan boka boende och aktiviteter på sin utlandssemester via nätet — i olika länder har man lite olika uppfattningar om hur sunkigt ett boende kan vara, och hur stor diskrepans man kan ha mellan intrycket i annonsen och verkligheten. Och det kan man berätta om i bloggar och recensioner.

Men jag kan inte påstå att mitt deltagande i detta sammelsurium har förändrat mig på något fundamentalt sätt. Visst, mitt liv har fantastiskt mycket fler möjligheter än det eljest skulle haft, och jag har gjort erfarenheter jag annars inte skulle ha gjort, och det har format mig aningen annorlunda än jag skulle ha blivit eljest. Men inte fundamentalt, nej.

Så, snart ska jag läsa mina 95-teserskollegors alster, och se om de kan övertyga mig om tesens förträfflighet. Jag kan ju ha missat en hel del saker som uppenbart bekräftar tesen, det vore inte första gången.

95 teser, IX

Dagens tes:

These networked conversations are enabling powerful new forms of social organization and knowledge exchange to emerge.

 Hmmm. Det känns ganska uppenbart att den här resan blir mer spännande av att inte tjuvkika på morgondagens tes, eftersom teserna refererar till varandra.

Och om jag visste några teser framåt i tiden skulle jag kunna göra ett snyggare upplägg... men nu har jag valt att spela spelet så här så då får jag vackert gilla läget och anpassa mig.

Nå.

Kraftfulla nya sociala sammanhang och kunskapsutbyte.

Jag tänker på Linux.

För er som inte känner till Linux historia kan jag dra den lite kort:

I början av 90-talet satt en finsk universitetsstudent i sin lägenhet i Helsingfors och programmerade en PC med 386-processor som han köpt på avbetalning. Han heter Linus Torvalds.

Han hade installerat operativsystemet Minix på den och satt och hackade på ett terminalprogram, som exekverade vid sidan av operativsystemet, eller snarare istället för, när han körde det. Han hade fixat så att han kunde välja när han startade datorn - operativsystem eller terminalprogram.

Av praktiska skäl ville han ha tillgång till filsystemet i operativsystemets värld, från terminalprogrammet. Så han implementerade ett kompatibelt filsystem i sitt terminalprogram.

Han byggde på bit för bit och kom till slut till en brytpunkt: han insåg att antingen får han implementera ett helt operativsystem eller så får han låta terminalprogrammet förbli ett terminalprogram. Till saken hör att han var frustrerad över att han inte hade möjlighet att ändra Minix kod.

Han bestämde sig som ni säkert anar för att implementera OS:et. När han hade ett utkast som fungerade någorlunda hjälpligt tog han ett intressant beslut:

Han publicerade all sin kod på nätet, och bad folk om hjälp med att fortsätta. Snart bestämde han sig för att licensiera koden under GNU GPL.

Han fick raskt massor med hjälp från alla håll och kanter och inom loppet av några år var det nya operativsystemet beryktat för sin stabilitet och höga kvalitet. Det var, på den här tiden, fortfarande något som krävde en del kunskap för en enskild att installera på sin dator.

Linux är idag, 20 år efter att det dök upp på nätet, fortfarande ett av de största operativsystemen på marknaden. Visserligen dominerar Microsoft ordentligt men vid sidan av dem är det Apples Mac OS X och Linux som har några volymer att tala om.

Det finns flera aspekter, läs mina kompanjoners alster också!

95 teser, VIII

Dagens tes:

In both internetworked markets and among intranetworked employees, people are speaking to each other in a powerful new way.

 Ja, så är det tveklöst. Jag måste erkänna att det inte är lätt att utveckla så mycket mer kring det, men jag får väl göra som vanligt så får vi se om det blir någon bloggpost av det.

Vi börjar från början och tittar på marknaderna på nätet. Vi kan fokusera på kommersiella marknader för enkelhetens skull.

För inte så jättelänge sedan gick en hårklippningsmaskin sönder för mig. Jag letade rätt på tillverkaren på nätet och upptäckte att de hade en filial i Sverige, och bestämde mig för att kontakta dem.

Jag visste inte vad delen jag behövde hette, så jag fotograferade den och skickade ett mail med bifogat foto.

Jag fick svar att om jag var intresserad kunde di skicka mig en sån för några tior.

All information jag behövde var alltså tillverkaren (stod med stora bokstäver på maskinen) och några dagar senare damp reservdelen ner i min brevlåda.

I äldre tider hade man antingen fått ringa eller skriva snigelpost. I fallet med att ringa hade man ställts inför det delikata problemet att förklara vilken detalj det var man ville ha. I fallet med snigelpost hade det tagit mycket längre tid — på den tiden hade man dessutom fått fotografera med gammeldags film, lämna in för framkallning (vilket man inte säkert ville göra med en gång för en film hade minst 24 bilder och var dyr) — ett dygn för vidarebefordran av brevet, kanske skulle företaget inte haft tid att svara med en gång, kanske skulle de skicka svaret med B-post som tar flera dagar. För att inte tala om all tid alla inblandade måste lägga på det hela.

Det är trivialt att beställa allehanda varor — inklusive färsk mat — från nätet idag. Nu föredrar många i och för sig att klämma på grönsakerna, men det beställs ändå en hel del — både mat och annat — från nätet. Jag beställer numera pizza från nätet; det är enklare än att ringa, jag får det jag vill ha (vilket ofta är en sån där vegetarisk pizza med kronärtskockor och med skinka som extra pålägg :)).

När det gäller arbetsplatser, så har jag bara (modern) erfarenhet av min egen, och där sköter vi en hel del via intranätet; där finns all information vi behöver, alla dokument, all projektplanering, all information om företagsfester och whatnot. Behöver jag få tag i en viss person på firman behöver jag bara hens namn; sedan hittar jag trivialt telefonnummer, mailadress och fysisk adress (med rumsnummer) och kan kontakta henom på vad sätt jag finner bäst.

Vi konverserar visserligen verbalt en hel del, men mycket sker också i mailkonversationer eller via andra verktyg, som exempelvis projektplaneringsverktyg.

Mailkonversationer har den nackdelen att det är lätt för folk som är osäkra att blanda in alldeles för många, och det kan bli en hel del information som far fram och tillbaka som inte berör alla som deltar. Vilket innebär att många ägnar mycket tid åt att ögna igenom mail för att konstatera att det här kan jag strunta i.

Vilket i sin tur får allt fler att skicka ett mail med information som inte är så lätt att framföra muntligen, och när de tryckt på "skicka", ringer de upp mottagaren. Vilket fungerar utmärkt när två personer är inblandade, men när 10 personer är inblandade blir det krångligare; då måste man boka möte och möteslokal med allihopa om man ska träffas, och därför blir det lätt långa mailkonversationer i stället.

Detta är enligt min erfarenhet ett av de mest effektiva sätten att kommunicera; när man pratar med varandra reder man snabbt ut eventuella missförstånd, men i det skrivna kan man vara exakt med loggar, kodsnuttar, dokumentnummer och så vidare.

Men det finns modernare sätt att kommunicera; olika förmer av instant messaging/chattar används allt mer. Jag hjälpte en kille att få igång sin mjukvara via en chatt i Skype häromdagen; det var ett enkelt och smidigt sätt. Bättre än mail på det sättet att man får mer direkt respons och därmed vinner man många, om än inte alla, av fördelarna med ett fysiskt samtal.

Så vi befinner oss helt enkelt i en brytningstid, då vi ännu inte lärt oss att använda det nya på bästa sätt. Men det lär svänga in så småningom; det är en eller ett par generationer som behöver gå i pension först, that's all. Jag kan bara beklaga att en av dem är min egen.

95 teser, VII

Dagens tes:

Hyperlinks subvert hierarchy.

Eller på svenska, (hyper)länkar undergräver hierarki. Irriterande språkbruk, jag skulle hellre pluraliserat hela meningen; länkar undergräver hierarkier. Om nu inte intentionen verkligen var att hävda att länkar undergräver hierarki som fenomen. Vilket i så fall kanske är att ta i en smula för mycket.

Men, till ämnet.

Som vi skrev om igår, så är internet en arena där man alltid kan få, eller lansera, en motbild till vad än någon påstår.

Hierarkier som sådana är djupt rotade i det mänskliga psyket; vi är sociala varelser, eller om man vill vara något brutalare, flockdjur. En flock har alltid en ledare och en hierarki.

När man föser ihop ett antal människor i en grupp och ger dem i uppgift att göra något tillsammans, utkristalliserar sig alltid en sådan hierarki, och det är först när den hierarkin är på plats, som gruppen kan börja arbeta effektivt. Fram till dess går man om varandra, har konflikter, motarbetar medvetet eller omedvetet varandra. Detta beskrevs av Bruce Tuckman, en översättning av hans fyra steg, som jag saxat ur svenska Wikipedia, följer här¹:

• Forming – gruppens tillblivelse under vilken medlemmarna orienterar sig om varandra
• Storming – ett stadium präglat av konflikterna mellan gruppmedlemmarnas olika förväntningar.
• Norming – gruppen formar på grundval av konfliktlösningar en viss ordning och rolluppdelning
• Performing – gruppen är genom sin utvecklingsprocess beredd att utföra en gemensam uppgift.

Dessa har under årens lopp kompletterats och utvecklats med fler idéer, men ungefär så här går det alltså till.

Detta kan hyperlänkarna knappast göra något åt. Så vad ligger då i tesen?

Jo, det hyperlänkarna faktiskt gör är att, om jag nu hittar någon information någonstans på nätet, kan jag på ett mycket enkelt och behändigt sätt dela med mig av den informationen, utan att behöva kopiera och klistra in, och, ännu värre, om jag vill attribuera källan, blir det en massa annat krångel med det hela.

Eller, att länka är inte alltid så trivialt, men det är nästan alltid trivialt för dig som mottagare att klicka på länken.

På detta vis kan man fara runt jorden några varv på några minuter och få information från höger och vänster. Jag och andra bloggare sammanställer länkar och ger dig, om du vill ha det, ett urval av information, som du inte hittar i någon papperstidning.

Den gamla, storskaliga makstrukturen — den som hade ett ben i gammelmedierna, ett ben i politikerna, ett ben i rättssamhället, och kanske några till — den kan nu utmanas på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Hyperlänkarna låter oss sammanställa information som ger en helt annan bild än den som den gamla makten vill ge oss.

Därför är alla som ingår i de gamla maktstrukturerna rädda för nätet. Detta omfattar tyvärr våra journalister, som därmed blir tveksamma till att överhuvudtaget nämna vår nya tids stora problem, med tilltagande korporativism, ökande demokratiunderskott, mer övervakning, mindre yttrandefrihet...

De är på väg att köra rakt ner i diket och tycks ha bestämt sig för att göra det med så hög hastighet som möjligt.

Det är något stort i görningen och det är inte alltid helt lätt att veta vilket ben en ska stå på. Jag vet vad jag ska göra. Jag ska stå för mina värderingar och inte låta mig luras av gammelmaktens skitnödiga retorik. Jag ska, på vad sätt jag kan, slåss för det jag håller för gott.

Kort och gott, vara en snel hest.

---

¹Jag har rättat en felstavning av ordet "orienterar".

95 teser, VI

Dagens tes:

The Internet is enabling conversations among human beings that were simply not possible in the era of mass media.

Om vi börjar med att stöka undan messerschmittandet så vill jag bestämt hävda att internet är ett massmedium. Inte ett enkelriktat sådant, som de gamla massmedierna — och det är däri skillnaden ligger — men definitivt ett massmedium.

Och det är lustigt nog det den här tesen säger; det nya är dubbelriktningen, och dubbelriktningen ger oss konversationer, som inte tidigare varit möjliga. Dessa slarviga formuleringar.

Och det är inte bara i sociala medier som konversationerna pågår — du läser nu min blogg, det är ett led i en, så långt, enkelriktad, konversation, men så fort du skriver en kommentar, går den åt andra hållet också.

Nu blev det kanske lite förvirrat här med enkel- och dubbelriktning, så jag försöker reda ut det lite:

Vad jag ursprungligen menade med detta var att i det gamla enkelriktade var det några få privilegierade avsändare som kunde basunera ut sina budskap. Den vinkling som våra journalister valde åt oss, blev vår världsbild. Vilket känns riktigt obehagligt idag, dels för att man inser att man formats på ett mer aktivt sätt än man vill medge, dels för att man blir alltmer medveten om hur skevt man har formats.

Kanske inte av illvilja från journalistkårens sida, men det är — som ni säkert vet — inte helt lätt att få till fungerande kollektiv, ens om varje individ är en klippa; och vi har sett mer än en journalist som inte direkt är den skarpaste kniven i lådan.

Dagens dubbelriktning består i att ingen kan stå oemotsagd på det sättet som de gamla medierna kunde, på den gamla onda tiden. Om du skriver en kommentar som jag inte gillar och därmed väljer att inte publicera, så kan du alltid skriva din kommentar någon annanstans. Har du en egen blogg kan du bemöta mig där, annars kan du starta en egen blogg. Eller använda någon annan kanal för att sprida ditt budskap. Vill man stå oemotsagd är man född för sent.

Och det är ju egentligen väldigt bra.

Visst, det finns alltid personer vars åsikter vi inte delar eller rentav föraktar, som kommer att använda nätet för att sprida sina idéer. Men är man en sann demokrat så är det the name of the game.

Detta skakar de gamla maktstrukturerna i sina grundvalar. Det ska bli mycket intressant att se vad det leder till. Den gamla kinesiska förbannelsen, "må du leva i intressanta tider", tycks ha drabbat oss.

95 teser, V

Dagens tes:

People recognize each other as such from the sound of this voice.

Kom att tänka på ett citat av Stephen King. Han har ju gett ut ett antal böcker under pseudonymen Richard Bachman. I början av denna utgivning försökte man hålla hans verkliga identitet hemlig, men det höll inte så länge.

Därefter gavs de böcker han dittills publicerat under pseudonymen i en samlingsvolym, The Bachman Books.

Till denna volym skrevs en introduktion, Why I was Bachman. Jag ska citera ett kapitel ur den.

In 1968 or 1969, Paul McCartney said a wistful and startling thing in an interview. He said the Beatles had discussed the idea of going out on the road as a bar-band named Randy and the Rockets. They would wear hokey capes and masks à la Count Five, he said, so no one would recognize them, and they would just have a rave-up, like in the old days.

When the interviewer suggested they would be recognized by their voices, Paul seemed at first startled... and then a bit appalled.

 En av poängerna i hela texten är att människor har en unik röst (som inte nödvändigt behöver vara ljudet av hens stämband), ett signum, som känns igen av dem som är väl förtrogna med detta signum.

Läser man Magnihasa, Bring Back Boats och Tankefel, så är det lätt att få för sig att det är samma person som ligger bakom alla tre bloggarna.

Även för den som inte känner henom särskilt väl.

Jag är troligen rätt genomskinlig, jag med. Skulle jag försöka förställa mitt sätt att skriva, skulle människor som läst några av mina texter förmodligen snart känna igen mina argument och tankar lik förbannat.

Och skulle jag försöka med att lansera andras tankar i stället för mina egna, skulle jag nog fortfarande kunna kännas igen på formuleringar, val av argument, tankens kedjor och språng.

Åtminstone av en människa. Frågan är hur bra ett datorprogram behöver vara på mönstermatchning för att avslöja mig. Någon kanske vet?

Som ni anar har detta implikationer för den som är övervakad, särskilt för den som är övervakad på nätet, som du och jag.

I rest my case.

95 teser, IV

Dagens tes:

Whether delivering information, opinions, perspectives, dissenting arguments or humorous asides, the human voice is typically open, natural, uncontrived.

Jag börjar ana så smått att de här teserna är sämre formulerade än de kan förefalla vara vid ett första påseende.

De verkar ju välformulerade när man läser dem, men hur lätt är det att förstå dem, och hur lätt skulle det kunna vara att förstå dem?

God retorik börjar med att formulera sig så att åhörarna/läsarna/åskådarna förstår.

Vad den här tesen säger är att för det mesta är vi oförställda, naturliga, oss själva.

Vilket är både sant och osant. Det som är sant är att de flesta av oss inte är så självmedvetna att vi hela tiden tänker på vilket intryck vi gör. Det som ger tesen en något falsk klang är att vi ändå alla ständigt deltar i det rollspel vi kallar livet.

Och det är just ett rollspel. Vi har en (oftast falsk) bild av vilka vi är och vilka vi vill vara, och en del av oss tror att dessa bilder är identiska. Det många av oss inte är medvetna om är dels att våra bilder, för de allra flesta av oss, faktiskt är falska, och dels att de bilderna inte ensamma definierar oss. Något som illustreras av denna kliché: "Det finns tre kategorier av kunskap om dig; det som alla vet, det som bara du vet och det som bara andra vet."

Men detta till trots kan man kanske hävda att den som inte är medveten om allt det här — och det är väl sannerligen något som man inte går och mediterar över hela dagarna — kan vara just oförställd. Och att det är just det de flesta oftast är.

Nå, nu kanske du fick lite nya tankar att förhålla dig till. Om inte, ber jag om ursäkt för att ha tagit upp din tid.

95 teser, III

Dagens tes:

Conversations among human beings sound human. They are conducted in a human voice.

Öh... jaaaa? Hur skulle det annars vara?

En kanske kan tänka sig att vissa urartar till djuriska läten emellan åt. Men det är ändå mänskliga röster, hur skickliga personerna än är på att låta som något annat. Om jag skulle låta som en ko, t.ex., kan man ju fråga sig om kon då låter som en människa. Och om min röst då är mänsklig. Och det är den ju bevisligen. Men samtidigt, eh, nötig.

Konversationer kan också föras utan att ta hjälp av talet. Du hör t.ex. inte min röst nu. Faktum är att om du inte har någon aning om hur min röst låter, är det ganska normalt; det är trots allt inte så många, som har hört min ljuva stämma.

Så, om vi försöker anta att den som formulerat tesen faktiskt menar något vettigt med den? Vad skulle det i så fall vara?

Pja, om en vänder på min senaste invändning, att du (förmodligen) inte kan höra min röst just nu, så kan en kanske hävda att en bloggpost i någon bemärkelse är en röst, och i så fall en högst mänsklig sådan. Kor är trots allt klart underrepresenterade bland bloggskribenter.

Och spinner en vidare på den tanken, så kan man ju hävda att alla former av exempelvis reklam är något slags mänsklig röst. En ekonomisk transaktion är det också. Till och med varenda jävla byte som någonsin kopierats från en dator till en annan är en mänsklig röst, med det synsättet.

En mänsklig röst, som några vill tysta, av dunkla skäl.

Det är en märklig värld vi lever i.

95 teser, II

Dagens tes:

Markets consist of human beings, not demographic sectors.

Demografiska sektorer, vad är det? Det är ett abstrakt begrepp... som försöker beskriva människor i generaliserande termer.

Det finns sådana som medelst analys har försökt kartlägga dessa tänkta demografiska sektorer, och därefter försökt skapa produkter eller tjänster som ska tilltala alla i någon sådan sektor.

Med varierande framgång.

Jag har inga siffror, men det skulle förvåna mig storligen om det gick att leda i bevis att någon har lyckats bättre än vad man skulle åstadkomma med tur.

Samtidigt finns det många som har kört sitt eget race — lanserat något koncept som ingen trott på och gjort braksuccé.

Så, är marknaden människor eller demografiska sektorer? Go figure.

En halv miljon svenskar riskerar fängelse

Svenska Dagbladet skriver den 30 dec 2011 en artikel som konstaterar att en halv miljon svenskar riskerar fängelse för fildelning. Eller ja, bara nästan. Den avslutas lite kryptiskt med meningen:

"– Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för. Dels därför att åklagarna inte har resurser att utreda, dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt."

Detta förefaller vara ett citat av nätforskaren (vad det nu är) Måns Svensson, som även tituleras doktor i rättssociologi vid Lunds universitet i artikeln, som tycks ha sitt ursprung hos TT.

Nå, man får väl tolka den meningen som att inte var och en av den halva miljonen riskerar fängelse. "Bara" den godtyckligt utvalda bråkdel som det finns resurser att utreda, gör det. Det skulle jag personligen formulera som att en halv miljon riskerar fängelse, men vem är jag att agera språkpolis?

Och Måns Svensson må ha rätt när han skriver "därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt" — man får anta att han återigen menar att det kan vara problematiskt att sätta var och en av denna halva miljon i fängelse (för att inte tala om det praktiskt hopplösa i att få fram platser i fängelserna för alla dessa "busar") — men varför finns det en samhällelig acceptans för att några enstaka åker dit då?


När en halv miljon svenskar riskerar fängelse för ett brott som ingen egentligen betraktar som ett brott, är lagstiftningen de facto ute och cyklar. Det är extremt viktigt att lagstiftningen överensstämmer någorlunda med folkets moral, annars kommer rättssystemet att förlora sin legitimitet, och rättsligt kaos följer. I ett rättsligt kaos kan inte en demokrati existera.


Lagstiftare och upphovsrättsindustri hoppas förstås att det ska bli som med lagen om barnmisshandel, som först hade låg acceptans hos folket men senare fick mycket hög acceptans.


Det kan de hoppas - här har vi en lagstiftning för vilken acceptansen endast kommer att sjunka, när allt fler som ser kulturdelning som en naturlig del av livet växer upp, och fler och fler får fullständigt vettlösa domar för något som inte ens borde vara kriminellt — samtidigt som de som inte begriper bättre än att svälja upphovsrättslobbyns falska argumentation där kopiering likställs med stöld, dör av. Det är ju det som brukar hända oss alla förr eller senare.

Eftersom det är så få som döms - och eftersom dessa oftast inte har besvärat sig nämnvärt för att hålla sina aktiviteter hemliga för farbror blå - kommer lagen knappast heller att få någon avskräckande effekt. Det har väl för övrigt aldrig hänt i historien att någon lag eller något straff har haft någon avskräckande effekt? Om någon har ett exempel, delge oss gärna i kommentarerna. Annars kan vi konstatera att vi har har ett glasklart bevis för att s.k. "signalpolitik" är fullkomligt meningslös.

Däremot kommer fler och fler att lära sig hur man fildelar utan att farbror blå kan hitta spåren. Grattis lagstiftarna, ni vet verkligen hur man skapar kriminalitet — för när folk lär sig att gömma sig på nätet, kommer förstås frestelsen att använda nätet som hjälpmedel för att begå riktiga brott att bli starkare, för dem som håller på med sånt.

Det stora problemet med upphovsrätten är att man måste använda otillbörlig övervakning för att kunna hitta några förövare. Man måste övervaka människor som inte är misstänkta för något brott. Det finns inget annat sätt att hitta fildelarna. Och då har man övergivit oskuldspresumtionen, och betraktar i stället folket som skyldiga tills dess att motsatsen bevisats, dvs tills man har sett att IP-paketen inte innehöll upphovsrättsskyddat material.

Så jag avrundar med en nyhet till för våra lagstiftare: de flesta är faktiskt hyggligt ärliga och hederliga människor. Vi förtjänar bättre än att betraktas som presumtiva brottslingar.

Ni har två val: ge oss frihet från övervakning eller skapa ett nytt DDR. Något tredje gives icke.

Tipstack: Torbjörn Wester, som brukar blogga på infallsvinkel.