"– Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för. Dels därför att åklagarna inte har resurser att utreda, dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt."
Detta förefaller vara ett citat av nätforskaren (vad det nu är) Måns Svensson, som även tituleras doktor i rättssociologi vid Lunds universitet i artikeln, som tycks ha sitt ursprung hos TT.
Nå, man får väl tolka den meningen som att inte var och en av den halva miljonen riskerar fängelse. "Bara" den godtyckligt utvalda bråkdel som det finns resurser att utreda, gör det. Det skulle jag personligen formulera som att en halv miljon riskerar fängelse, men vem är jag att agera språkpolis?
Och Måns Svensson må ha rätt när han skriver "därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt" — man får anta att han återigen menar att det kan vara problematiskt att sätta var och en av denna halva miljon i fängelse (för att inte tala om det praktiskt hopplösa i att få fram platser i fängelserna för alla dessa "busar") — men varför finns det en samhällelig acceptans för att några enstaka åker dit då?
När en halv miljon svenskar riskerar fängelse för ett brott som ingen egentligen betraktar som ett brott, är lagstiftningen de facto ute och cyklar. Det är extremt viktigt att lagstiftningen överensstämmer någorlunda med folkets moral, annars kommer rättssystemet att förlora sin legitimitet, och rättsligt kaos följer. I ett rättsligt kaos kan inte en demokrati existera.
Lagstiftare och upphovsrättsindustri hoppas förstås att det ska bli som med lagen om barnmisshandel, som först hade låg acceptans hos folket men senare fick mycket hög acceptans.
Det kan de hoppas - här har vi en lagstiftning för vilken acceptansen endast kommer att sjunka, när allt fler som ser kulturdelning som en naturlig del av livet växer upp, och fler och fler får fullständigt vettlösa domar för något som inte ens borde vara kriminellt — samtidigt som de som inte begriper bättre än att svälja upphovsrättslobbyns falska argumentation där kopiering likställs med stöld, dör av. Det är ju det som brukar hända oss alla förr eller senare.
Eftersom det är så få som döms - och eftersom dessa oftast inte har besvärat sig nämnvärt för att hålla sina aktiviteter hemliga för farbror blå - kommer lagen knappast heller att få någon avskräckande effekt. Det har väl för övrigt aldrig hänt i historien att någon lag eller något straff har haft någon avskräckande effekt? Om någon har ett exempel, delge oss gärna i kommentarerna. Annars kan vi konstatera att vi har har ett glasklart bevis för att s.k. "signalpolitik" är fullkomligt meningslös.
Däremot kommer fler och fler att lära sig hur man fildelar utan att farbror blå kan hitta spåren. Grattis lagstiftarna, ni vet verkligen hur man skapar kriminalitet — för när folk lär sig att gömma sig på nätet, kommer förstås frestelsen att använda nätet som hjälpmedel för att begå riktiga brott att bli starkare, för dem som håller på med sånt.
Det stora problemet med upphovsrätten är att man måste använda otillbörlig övervakning för att kunna hitta några förövare. Man måste övervaka människor som inte är misstänkta för något brott. Det finns inget annat sätt att hitta fildelarna. Och då har man övergivit oskuldspresumtionen, och betraktar i stället folket som skyldiga tills dess att motsatsen bevisats, dvs tills man har sett att IP-paketen inte innehöll upphovsrättsskyddat material.
Så jag avrundar med en nyhet till för våra lagstiftare: de flesta är faktiskt hyggligt ärliga och hederliga människor. Vi förtjänar bättre än att betraktas som presumtiva brottslingar.
Ni har två val: ge oss frihet från övervakning eller skapa ett nytt DDR. Något tredje gives icke.
Tipstack: Torbjörn Wester, som brukar blogga på infallsvinkel.
